25 mil sydväst om Wolfenbüttel låg vårt nästa mål, Alsfeld. Vi hade svårt att välja mellan alla lockande städer med bevarade korsvirkeshus, men kände att två städer var en lagom ”dos korsvirke” för den här resan och att vi säkert kommer till de här trakterna fler gånger. Vi satte in GPS:en på stadens ställplats, som fått bra recensioner i Park4Night. För endast 8€/24 h, får man stå på en stor plats. Ville man besöka badhuset med dusch och toaletter ingick detta. Ville man stå på el fick man betala 0,5 €/kWh. Toalettömning och färskvatten kostade också 1 €, medan gråvattentömning ingick.
När vi kom fram var det hög tid för lunch och vi bestämde oss för att ta en promenad fram till centrum som bara låg några 100-tals meter bort. Då kom två svenska ensamåkande kvinnor med sina hundar och vi fick en trevlig pratstund och ett tips om vad de tyckte var stadens bästa schnitzel. Det var egentligen en italiensk restaurang med namnet San Marino och vi bestämde oss för att testa deras Jägarschnitzel, som skulle vara något alldeles extra, och det var den. T o m jag (B-M), som egentligen inte tycker om schnitzel och annat panerat kött nästan slickade tallriken och den blandade salladstallriken, som vi fick innan maten smakade också toppen.
Riktigt mätta begav vi oss sedan ut på promenad i den vackra staden. Alsfeld. Alsfeld är en gammal stad, som blev en viktig punkt där den låg längs de gamla handelsvägarna. Under30-åriga kriget (1618-1648) blev staden svårt plundrad och invånarna led av hungeroch pest vilket gjorde att befolkningen halverades. Att så mycket av den gamla stadskärnan med ca 400 korsvirkeshus är bevarad beror på flera saker. Redan runt år 1900 infördes en byggnadsstadga för att skydda stadskärnan. Sedan klarade den sig i stort sett oskadd under Andra världskriget, så därför kan vi strosa runt och njuta av de vackra husen idag. 1975 utnämns Alsfeld till ”Europeisk mönsterstad” för sitt bevarandearbete av historisk bebyggelse.
När vi går uppmot staden möts vi först av Leonards torn som är det sista kvarvarande tornet av de som fanns i stadsmuren. I tornet fanns också en fängelsehåla. Idag kröns tornet av ett storkbo, där invånarna troligen har flyttat söderut inför vintern.
När vi går fram mot torget skymtar vi tornet av stadens huvudkyrka, Walpurgikirche, Nu börjar det märkas att det har blivit höst för kyrkan är stängd på vardagar sedan ett par veckor tillbaka. Den är känd för att Luther stannade här på sin resa 1521 och 1525 blev kyrkan protestantisk.
Då kommer vi fram till det vackra torget och här gick vi länge och bara njöt av de vackra byggnaderna, flera av dem från 1500-talet. Det fina rådhuset byggdes 1512-1516, i korsvirke ovanpå en gotisk stengrund. Det räknas som ett av Tysklands vackaste och bäst bavarade rådhus.
Vinhuset, i sten, byggdes 1538 och här skedde en stor del av stadens vinhandel.
Runt hela torget ligger de vackra husen på rad.
Sedan blir det en promenad på de slingrande gatorna och här i staden tycker vi många av husen har så vackra snidade knutar, något vi inte riktigt sett i andra städer.
När vi gick hemåt kände vi oss riktigt nöjda då vi strax efter att vi kommit hem kunde höra regnet smattra på taket. Vi stannade ytterligare ett dygn i Alsfeld, men då blev det i princip en innedag då det var nästan heldagsregn. När det blev dags att fortsätta söderut är det väl bara att säga att fortsättning följer…
Lämna ett svar