När vi lämnade Gifhorn, tack och lov med två husbilsnycklar (Ni som vet, ni vet och ni som undrar kan få svaret i vår youTubefilm från Gifhorn) hade vi bara en liten dagsetapp på ca fem mil till nästa stopp, som skulle bli Wolfenbüttel.
Detta är en gammal stad vars ursprung kan spåras till 900-talet och eftersom det var beläget på en gammal handels- och militärväg mellan Rhen och Elbe blev det snart en bosättning här. I skrift benämndes staden för första gången i början av 1100-talet.
Det som främst lockade hit oss var mängderna av korsvirkeshus som ska finnas i staden men vi upptäckte snart att det fanns betydligt fler sevärdheter. Uppgifterna om antalet korsvirkeshus varierar men i stadens broschyr skrevs det till ca 600 och på broschyren vi fick vid incheckning stod det att det var över 1000. Många är det hur som helst.
Vi satte in GPS:en på ställplatsens koordinater och inte hade vi lyssnat på våra vänner Yvonne och Jakob som varit här för någon månad sedan när de berättade att de gjort samma sak och hamnat på en smal gata i ett bostadskvarter där enorma blomsterlådor placerats ut som farthinder. När vi svängde runt hörnet och fick se detta höll vi på att få ett mindre bryt när vi skrattande backade ut från kvarteret och satte in gatuadressen… Ställplatsen ligger vid ett badhus ett par km utanför centrum och man får gå in dit och betala samt få ut en nyckel till bom och servicehus. Vi betalade 19,5 € för en natt och då ingick all service. En riktigt bra ställplats.
Vi fixar lite lunch och tar sedan en promenad fram till centrum. Längs vägen går vi förbi en damm och vackra blomster arrangemang.
När vi närmar oss centrum och skymtar de första korsvirkeshusen får vi syn på en läcker muralmålning och då stiger orten genast i vår aktning.
Vi kommer fram mot Marienkirche, som är stadens huvudkyrka, Den uppfördes mellan 1608 och 1624. Nu fick vi igen för att vi besökte muséet i Gifhorn på söndagen, eftersom kyrkorna (och en hel del annat) i Wolfenbüttel var stängt på måndagar, så vi fick nöja oss med att beundra den imponerande byggnaden utifrån.
Vi fortsätter och kommer till det vackra Stortorget, där Rådhuset ligger. Mängder med vackra blomsterarrangemang finns det och än har hösten inte slagit ut dem. Mitt på torget står en staty av Hertig August. Han tillhörde furstehuset Welf och levde 1579 – 1666. Han lyckades bygga upp furstedömet när han ärvde tronen mitt under det 30-åriga kriget.
Vi går mot slottet som är en imponerande byggnad och är det näst största bevarade slottet i Niedersachsen. Det var under flera hundra år residens för hertigarna. Idag inryms här ett museum men vi fortsatte vår promenad.
Vid Slottsplan ligger också Zeughaus, som byggdes i början på 1600-talet, som en kasern och försvarsanläggning. Det har fungerat bl a som vapenförråd.
Centrum är tätt och vi behöver inte gå långt innan vi kommer till Herzog August-biblioteket. Det är ett internationellt erkänt bibliotek som grundades 1572. Här finns bl a 135 000 värdefulla manuskript och vad som ska vara världens mest värdefulla bok, Henrik Lejonets evangeliebok. Bibliotekets historiska utställningsrum är stängda tills vidare för byggnadsarbeten.
I närheten ligger också Lessinghaus. Där bodde stadens mest kände son Gotthold Ephraim Lessing. Han levde på 1700-talet och var upplysningens främste representant i Tyskland. De sista åren av sitt liv arbetade han som bibliotekarie på Herzog August biblioteket.
Vi fortsatte sedan att strosa gata upp och gata ner och bara beundrade de vackra korsvirkeshusen. Det finns många vackra detaljer på husen så oj, vad mycket det finns att titta på!
Även den vackra Treenighetskyrkan var tyvärr stängd på måndagar.
På vägen tillbaka passerade vi Lessingteatern som öppnades 1909, ytterligare ett vackert hus.
Wolfenbüttel är också känd för en annan företeelse, nämligen likören Jägermeister, så självklart fick vi investera i en flaska av denna. Jägermeister är en örtlikör som innehåller 56 hemliga örter. Enligt systembolaget har den ”en kryddig smak med viss bitterhet, inslag av lakritsrot, torkade örter, kanel, ingefära och pomerans”. Efter flera års experimenterande lanserades likören 1934 och än idag tillverkas den här i Wolfenbüttel enligt originalrecept. När vi kom hem blev det fika och ett glas ”Jäger”, som ska vara rena medicinen för turistmagar och dessutom är den riktigt god!
Trots att mycket var stängt är vi ändå riktigt nöjda över vår promenad i den vackra staden och efter en lugn natt på ställplatsen fortsatte vi till nästa korsvirkesstad, nämligen Alsfeld, men som vanligt blir det fortsättning följer…
Lämna ett svar