Förutom Auschwitz-Birkenau är också saltgruvan i Wieliczka ett utflyktsmål vi gärna ville besöka. Den ligger bara ett par mil från Krakows centrum, men vi bokade en tur med ett utflyktsbolag för att göra det enkelt för oss. Sedan 1978 finns den på UNESCO:s världsarvslista och det ska vara en av världens äldsta saltgruvor. Brytningen började redan på 1200-talet och man slutade bryta salt 1996.
Det är verkligen ingen liten gruva. Den är som djupast 327 meter och det finns över 300 km gångar. Året runt håller gruvan en temperatur på 15-17 °, så en tunn kofta var perfekt.
Vi hade bokat en engelsktalande guide och fick ett headset för att kunna följa med i guidningen och nog var det tur att vi hade guide, annars hade vi nog gått där nere än. Vår tur heter ”The Tourist Route” och ska vara ca 3 km lång och ta nästan tre timmar. Vi börjar med att gå nästan 400 trappsteg ner i underjorden. Vi hamnar då på 64 meters djup och den första nivån, ”The Bono”.
Vår guide för oss genom långa vindlande korridorer och här och var finns det otroligt vackert skulpturerade statyer, givetvis av salt. Här på den här nivån får vi se ett ljusspel bland saltfigurerna som berättar om den ungerska prinsessan Kinga som kom till Polen för att gifta sig med den polske regenten. Hon önskade sig salt i bröllopspresent och fick då en saltgruva. Sedan blev det efter några villovägar så att saltgruvan här hittades. Sedan dess är ST Kinga saltgruvans beskyddare.
Sedan fortsätter vi neråt och det är verkligen en spektakulär miljö vi går omkring i.
När vi kommit ännu några trappor längre ner når vi vad som är gruvans huvudattraktion, nämligen St Kingas kapell. Det är europas lägst belägna kyrka och den byggdes av gruvarbetare 1896. Den är otroligt vacker och allt från golv till tak, är verkligen byggt av salt. t o m de vackra ”kristallkronorna” och alla konstverk. Här står bl a Johannes Paulus II staty. Han är från regionen och besökte gruvan i sin ungdom.
Efter att ha njutit av den vackra salen fortsätter vi ännu längre neråt och här får vi lyssna på klassisk musik vid en underjordisk sjö. När turen är slut har vi hamnat på nivå 3 och vi är 130 meter markytan.
Här nere finns restaurang, en liten shop och ett museum. När vi känner oss klara tror vi att det bara är att gå till hissen, men här får vi vänta tills en vakt kommer och räknar in ett bestämt antal personer för att sedan föra oss till hissen genom nya vindlande gångar. Sedan blir det en resa upp i en liten trång gruvhiss, innan vi åter är ute på marknivå.
Detta blev en riktigt fin eftermiddag och en utflykt som verkligen blev precis så bra somvi hade förväntat oss.
Lämna ett svar