bmlarsreseblogg

Tänk att vädergudarna för en gångs skull lovar fint väder en långhelg och speciellt över Valborg, då åtminstone jag mest minns att man frusit sig fördärvad i tunn sommarkappa vid vårbrasor och årets första utedans i Folkets Park. Nu skulle vi besikta Laikan i Skara på onsdag förmiddag och nog är det lika skönt varje gång det sker utan anmärkningar.

Efter det fortsatte vi till en av våra favoritplatser, nämligen till stenbrottet på Kinnekulle. När vi kom dit vid lunch var det bara ett tiotal bilar där och vi kunde välja oss en fin plats, men snart fyllde det på med bilar så på Valborgsmässoaftons kväll var det nog ett 100-tal bilar där.

Vi började med en sen lunch som smakade härligt i solen och vi kunde bara konstatera att vi har en härlig tid framför oss.

Sedan hör det till att ta en promenad längs brottets kanter och njuta av vyerna. Sedan förra sommaren hade det kommit upp flera nya informationsskyltar. Här får vi bl a veta att de olika färglagren på stenväggen beror på hur vattennivån varierat och därmed också syrehalten. Platåbergen här i Västergötland är uppbyggda av olika lager som i en tårta och undra om skolbarnen än idag får lära sig den ramsa som vi fick lära oss ”USA kl. tre”, vilket betyder lagren Urberg, Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer och Trapp (diabas). Ett fascinerande landskap är det i alla fall.

Hur skönt väder det än var blev det en kylig kväll så vi kröp in i Laikan och njöt av lite plockmat.

På Valborgsmässoafton, som blev ännu en strålande dag, packade vi fika i ryggsäcken för att ta en promenad till Råbäcks hamn. Vi går uppför branten och kommer till trapporna ner till Munkängarnas naturreservat. Här var det verkligen vitt med vitsippor och vi hittade även en hel del gulsippor. Ramslöken doftade så gott och tänk om några veckor när marken är täckt med ramslökens vackra vita blommor…

Klevkanten är också fin och där ligger bl a Mörkeklevs grotta.

Vi brukar gå rakt över järnvägen och genom Råbäcks egendom när vi går till Råbäcks hamn men nu var det ett par år sedan och de hade byggt inhägnader så vägen var avstängd. Det gjorde att vi fick en rejäl promenad tillbaka och längs bilvägen, inte så kul att gå men många steg på stegräknaren blev det innan vi kommer ner till Råbäcks hamn.

Här låg Råbäcks mekaniska stenhuggeri som grundades av Carl Klingspor, 1888, för att möta den ökande efterfrågan av bearbetad sten. Från början var maskinerna ångdrivna innan de elektrifierades. Härifrån hamnen skeppades sedan de bearbetade stenarna till städer kring Vänern, på västkusten och tidvis också till Danmark. Verksamheten upphörde runt 1970 och idag är anläggningen ett av de bäst bevarade stenhuggerierna i Sverige och fungerar som ett arbetslivsmuseum. Någon lördag varje månad har de öppet och kör maskinerna,

Numera är platsen populär bland turister och andra som vill ha en fin plats för en utflykt eller en fika. Det finns flera fikabord och även iordningställda grillplatser. Vi njöt av vår fika och all fågelsång innan vi gick samma väg tillbaka.

Sedan blev det en riktig vårlunch och något vi brukar äta runt 1:a maj, nämligen vit sparris med hollandaisesås och skinka. På eftermiddagen fick vi en trevlig pratstund och ett glas bubbel med Majvor och Jörgen som vi tidigare träffat på enhusbilsträff på Örnefjordens Camping. Sedan hade de följt vår övervintring på YouTube och Instagram. Som vanligt blir det ingen brist på samtalsämnen när man träffar husbilsåkare. Även en annan man kom fram och berättade att de följt vår resa och det är ju jätteskoj att höra för oss som är nybörjare på det här…

1:a maj var det dags för oss att lämna stenbrottet och nog fanns det de som blev glada för en plats med bra utsikt. Vi hade lovat dottern i Lidköping att vara kattvakt åt Rocky över helgen och det passade oss riktigt bra. Vi passade då på att städa Laikan riktigt ordentligt invändigt och Lars gjorde ett mastodontjobb under två dagar då han polerade och vaxade varje kvadratcentimeter av bilen

Nu återstår några fönster och fälgar, för övrigt kan vi spegla oss i lacken, men tyvärr varar det inte alltför länge…