Vår första kväll på Böda Camping blev en kall och senare regnig historia. Det hade inte kommit så jättemånga husbilar och de som ville samlades på Beach Club kl. 15 för fika, mat eller bara något att dricka, så även vi gick dit för ett glas ”komma-fram-dryck”.
Vi var ju tvungna att gå ner och titta på den långsträckta stranden och jag kan förstå att den lockar badsugna barn och vuxna under varma sommarveckor, även om det nu blåste snåla vindar.
Vi tog istället en promenad på den gigantiska campingen och vi har nästan svårt att tänka oss hur det ser ut här om ett par månader när det är fullbelagt på de över 1300 campingtomterna och i alla stugor.
Nästa dag vaknar vi till en Kristi Himmelsfärdsdag med hyfsat väder, dock drar det in lite dimma och det visar inte många grader på termometern. Cyklarna plockas fram och vi beslutar oss för en tur norrut. Vi följer Ölandsleden genom skogen och det var ingen behaglig upplevelse. Cyklarna hoppade över stock och sten så alla kvarvarande hjärnceller skakades omkring ordentligt. Till slut kom vi ut på en asfalterad väg och efter några km tog vi av mot Trollskogen. Tyvärr var Naturum stängt, pga minskade anslag höll de stängt alla sön- och helgdagar. Det tycker vi är synd då det just är dagar som den här mycket människor besöker naturreservatet.
Vi väljer att gå den gula leden, Murgrönestigen, och den gör skäl för namnet då många träd är så gott som täckta med murgröna, som parasiterar på träden.
Här vältrar dimman sig in från vattnet och det verkligen droppar från träden, så det blev en riktigt trolsk stämning i Trollskogen.
Snart har vi nått Swiks, skonaren från Åland, som en blåsig vinternatt 1926, på väg hem från Tyskland gick på grund här utanför. De sju besättningsmännen tog sig iland i livbåten och 1954 kastades vraket iland här på stranden vid en häftig storm. Vi har varit här flera gånger förut och sett hur det allt som åren går blir mindre och mindre kvar av Swiks.
Vi fortsätter och kommer upp till Trolleken, vilken numera är omgiven av ett staket, för att skydda den troligen runt 900 år gamla eken. I sin ungdom stod den i ett öppet landskap så den syntes som landmärke från vattnet.
Sedan tar vi av från leden och följer skyltarna mot ”Tallarna”. De växer i de mest underliga formationer, formade av väder och vind. Här har också mycket förändrats sedan vi var här sist, då området var mycket renare och mer öppet. Tyvärr får man inte röja bort nedfallna träd och annat i reservaten, men visst är det en häftig miljö!
Nu går vi tillbaka mot Naturum, där det vankas kaffe och smörgås…
Upp på cyklarna och vi fortsätter mot Långe Erik, fyren på Ölands norra udde. Här kan vi ta en fin genväg genom skog och kohagar. Passande nog heter den Holmvägen. Överallt i dikena blommar orkidéer och gullvivor.
Vi ser Långe Erik på långt håll, parkerar våra cyklar och tar gångbron ut till fyrområdet.
Långe Erik, som är 27 meter hög, stod klar och tändes för första gången 1845. Då bestod personalen av fyrmästare och fyrvaktare. 1906 installerades en ny linsapparat och fyren höjdes till 32 meter. Trots olika förändringar dröjde det till 1976 innan fyren helt automatiserades och avbemannades.
Vi tar också en promenad längs den steniga stranden. Trots att vädret är hyfsat är det isande kalla vindar så vi tackar för att vi har med oss vantar och mössa. (och vi är snart i mitten av maj…).
Nu fortsätter cykelturen söderut längs kusten och vi passerar Neptuni ängar där snart blåelden ska blomma. Nu blir det bara ett snabbstopp, där vi ser Blå Jungfrun i fjärran eftersom magarna börjar längta efter mat så det blir full fart på tramporna till Byxelkrok.
Här hittar vi en servering nere bland sjöbodarna, Krokens Sallad & Fisk där vi försåg oss med Fish & Chips resp. strömming och potatismos. Så gott det smakade!
Sedan återstod det bara att trampa hemåt. Det blev visserligen ett ”akutstopp” längs vägen för vad ska man annars göra när ängarna vid sidan om vägen är alldeles knallgula av blommande gullvivor.
När vi kom hem var vi lite ömma i baken och stela i benen för årets första cykeltur slutade på 4,5 mil, så nog var det skönt att slå sig ner i husbilen med en bit pinza och ett glas rött precis när regnet åter började falla på vindrutan.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar