När vi lämnat Peso da Regua hade vi tänkt köra västerut mot Porto och sedan följa Portugals västkust söderut. Där finns flera ställen som står på vår önskelista över platser att besöka, bl a Nazare, med sina monstervågor, Peniche och Sintra. Då det nu började varnas för storm och enorma regnmängder kändes det som en god ide att omplanera lite. När vi tog fram google maps och tittade vad det fanns för alternativ hittade vi Salamanca, så det blev en tur in i Spanien igen.

När vi läste på om staden har den fått smeknamnet”Den Gyllene Staden” eftersom många av de äldre husen är byggda i sandsten, som får ett gyllene skimmer i solen. Sedan finns Spaniens älsta universitet, från 1200-talet, här i staden.
Vi hittar en ställplats en halvmil utanför i samhället Villares de la Reina.Den gick att boka och så det gjorde vi i första hand i tre nätter. Det var en ställplats som fungerade riktigt bra. Det fanns el med 16A, ett riktigt snabbt och bra wifi (nog så skönt när det skulle bli några innesittardagar), dessutom toaletter och dusch, samt tömning och fyllning. För detta betalade vi 14€/natt (10 om vi inte velat ha el).

På lördagen gick vi fram till en busshållplats och tog bussen in till Salamanca. Det är alltid lika skoj att åka med lokalbefolkningen. När vi kliver av är vi inte långt från Plaza Mayor, som är ett av Spaniens största torg. Det byggdes i barockstil och stod klart i mitten av 1700-talet. Här finns många uteserveringar men denna tidiga lördagsförmiddag hade det ännu inte torkat upp efter nattens regn så det kändes inte lockande att slå oss ner där.



Vi fortsatte vår promenad bort mot universitetskvarteret. Det här universitetet grundades 1218, vilket gör det till Spaniens äldsta och Europas fjärde äldsta som varit i oavbruten drift. Vi trodde det skulle gå att köpa biljett och besöka de historiska föreläsningssalarna men så läste vi att det var stängt, tillfälligt eller permanent vet vi inte, så vi fick betrakta de vackra byggnaderna enbart exteriört.



I Salamanca finns en katedral som egentligen är två. Det är den äldre (Catedral Vieja) romanska, som byggdes på 1100-1200-talen och den nyare gotiska och barocka (Catedral Nueva), som byggdes mellan 1513 och 1733. Vi köpte självklart en biljett och gick längs den utmärkta vägen genom de sammanbyggda katedralerna. Det här katedralkomplexet finns upptaget på UNESCO:s världsarvslista. Det var mycket att titta på men när vi kom in i den gamla katedralen stannade vi till och satte oss ner längs väggen. Här höll en mängd bröllopsgäster på att ta sina platser och till sist kom först brudgummen med sin mamma innan bruden kom vid sin fars arm. Vi läste på lite om katolska bröllop och då är hans mor och hennes far huvudvittnen och delaktiga i vigseln medan de inte har tärnor och marskalkar som vi har här i landet,







Efter vårt kyrkobesök promenerade vi ner mot floden Tormes, Där fann vi den fina romerska bron, Puente Romano de Salamanca. Den byggdes mellan 27 f Kr och 79 e Kr och var en viktig del av den historiska romerska silvervägen, som förband Merida (där vi var i vintras) i söder med Astorga i norr.

Av brons ursprungliga 26 bågar är än idag de 15 som ligger närmast centrum av ursprungligt romerskt murverk. Den över 200 m långa bron var öppen för biltrafik fram till 1973, då den blev helt fotgängaranpassad. Vi blir lika imponerade var gång vi träffar på något av romarnas byggnadsverk…


Sedan går vi upp i staden igen och nu tittar solen fram så vi satte oss ner på en utservering med var sitt glas svalkande dryck och njöt av folklivet.

Vi går också förbi Casa de las Conchas, vilket betyder snäckornas hus. Huset som byggdes runt år 1500 har hela fasaden täckt med över 300 uthuggna pilgrimssnäckor, som en symbol för pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Idag fungerar byggnaden som ett offentligt bibliotek och kulturellt centrum.


Sedan återstod bara att leta oss fram till en lämplig busshållplats och återigen är det bara att tacka Google Translate, som har löst många problem för oss på våra resor och snart var vi på väg hemåt.
Det följde några regniga dagar som vi tillbringade mestadels inomhus och med någon liten promenad fram till samhället. De tre nätterna vi bokade först utökades med ytterligare två innan vi tyckte det såg ut som om vindarna hade avtagit och det värsta regnovädret dragit undan. Då hade vi beslutat att lämna portugisiska kusten till ett senare tillfälle och istället tog vi två etapper genom regn och rusk med siktet inställt på Silves, där vi bodde två månader förra året och tänk när vi närmade oss den staden så kändes det nästan som att komma hem…

Lämna ett svar