När det var dags att åka genom Frankrike hade vi redan tidigare bestämt att det skulle bli en transportsträcka det här året. Vi drog iväg på söndagsmorgonen i ett bedrövligt väder. Det regnade på tvärs och blåste, så Lars fick verkligen hålla i ratten.
Vi körde 57 mil, i princip på icke-betalvägar och allt gick bra, förutom att jag på ett ställe fick ut och lyfta i en lutande elstolpe så vi kom förbi. Vi övernattade på en Camping-Car-Park, utanför Reugny och nästa morgon vaknade vi till en vacker soluppgång.
Nästa dag blev det ytterligare nästan 50 mil och nu hade vi hunnit 14 mil söder om Bordeaux. Det blev ännu en ställplats hos Camping-Car-Park, den här gången i Castets. Det var en ganska mysig plats, belägen i ett skogsparti med bl a stora ekar. Här låg en LidL, bara 200 meter bort så nu blev det resans första Pastel de Nata till fikat!
Nästa morgon kändes det bra att bara ha 12 mil kvar till San Sebastian, där vi tänkte stanna ett par dygn och strax före kl 11 rullade vi in på den enda ställplatsen som finns i staden, med drygt 40 trånga platser, som brukar vara fullbelagda vid lunch. För 5,6 €/24h har man tillgång till tömning och färskvatten, samt sopor. Det är drygt 3 km att gå fram till centrum, men vill man inte gå finns det både cykelvägar och bussförbindelser.
San Sebastian är verkligen en härlig stad som gjord för att bara strosa runt i. Staden har en historia som en aristokratisk sommarstad i slutet av 1800- och början av 1900-talet. När kasinot byggdes 1887 ökade antalet sommarbesökare ytterligare. Vid starten av första världskriget sägs San Sebastian ha varit Europas mest kosmopolitiska stad och även idag kantas strandpromenaden av många otroligt vackra hus.
1925 förbjöds spel på kasino, så då stängdes det och därför minskade betydelsen som sommarstad,medan rollen som provinshuvudstad växte. Idag är San Sebastian åter en populär semesterstad, bl a känd som den Michelinkrogtätaste staden i världen, sett till invånarantal, samtidigt som det i Gamla stan finns pintxosbarer i varje hörn, som serverar de godaste små munsbitar, men mer om de senare…
När vi kommer ner mot staden möts vi av den fina stadsstranden La Concha. Även om det inte är många badande denna sena oktoberdag, är sandstranden fylld av flanörer och flera duktiga ”sandmålare”. Tänk att konstverken försvinner varje kväll när högvattnet drar in. Det stora tigerhuvudet tycker vi är helt otroligt!
Bukten inramas av två berg Monte Igueldo, västerut och Monte Urgull, med Kristusstatyn, österut. Mitt i bukten ligger den lilla ön, Santa Clara, dit man kan ta en båttur på sommaren.
Den här dagen går vi mot Gamla staden och nu är det dags för lunch och vi har bestämt att besöka ett par pintxosställen varje dag. Idag börjar vi på Gorriti Taberna, som är ett klassiskt ställe och här får vi tränga oss fram för att peka på några godbitar i disken och sedan är det ståbord som gäller. Trångt, trevligt och riktigt smakfullt är det hur som helst.
Vi fortsätter in i gränderna och där inne ligger den vackra Sankta Maria kyrkan. Den här gången går vi inte in här.
Vi tar istället sikte på Boulevard Zumardia och en uteservering där vi beställer in ett par små minihamburgare, riktigt goda, och ett glas rött. Här blir vi sittande en bra stund och bara njuter av folklivet och resans första dag i kortärmat!
Här nere ligger också det gamla kasinot som numera är stadshus och där är även turistinformationen inrymd.
Nästa dag blir det en heldag i staden och vårt första mål är den stora katedralen. Kyrkorna är ofta stängda mitt på dagen så när vi passerade första dagen hade den just stängt. Kyrkan, som på svenska heter ”Den gode herdens kyrka”, började byggas 1888 och invigdes 1897. Den här katedralen var också ganska enkel i sin utsmyckning, men ändå vacker.
Vi fortsätter fram till Plaza de Cervantes och självklart står Don Quijote och Sancho Panza staty där.
Idag blir det en ny promenad i Gamla Stan och vi kommer till torget ”Plaza de la Constitución”. Torget är omgivet av färgglada, vackra byggnader med numrerade balkonger. Siffrorna syftar tillbaka på tiden då torget fungerade som tjurfäktningsarena och balkongerna var de gamla läktarboxarna. Här blev det en tallrik med pintxos och ett glas av det lokala txakoli. Det var väl inte det godaste vin vi druckit men nu är det testat…
Vi går en sväng runt berget utmed vattnet, men här blåste det isande kalla vindar. Vi passerar också den gamla kyrkan San Vicente. Nu var den stängd mitt på dagen, men vi besökte den när vi passerade här året innan pandemin.
Nu var det dags för en ny tapasbar och sedan fick pintxosdosen för San Sebastian anses som fylld för den här gången.
När det blir dags att gå hemåt går vi först längs strandpromenaden västerut för att vi vill se konstverket ”Vindens kam” eller ”Peine del Viento”. Det är tre skulpturer i stål (som väger ca 10 ton styck) och de är förankrade direkt i klipporna. Skulptören heter Eduardo Chillida och det stod klart 1976. Det var riktigt läckert när vågorna slog emot stenväggen.
När vi kom hem denna andra dag hade vi gått en bra bit över 30 000 steg på San Sebastians gator (visserligen på två dagar), men det är som sagt var en stad som gjord att strosa i och vi är riktigt nöjda med våra dagar här. Nästa dag är det dags att fortsätta, men nu blir det en kort etapp på endast ett par mil, men som vanligt blir det fortsättning följer…
Lämna ett svar