Varje sommar sedan 2018 kan man besöka den solformade dahliaodlingen vid Varnhems klosterkyrka. Det är Svenska Dahliasällskapet som årligen planterar ca 170 plantor av ett 50-tal olika dahliasorter.
Att de planteras just i Varnhem är att dahlian är uppkallad efter Andreas Dahl, en i kretsen runt Linné och han var född här i Varnhem. Nu när vi åkte förbi Varnhem gjorde vi ett stopp för att njuta av de vackra blommorna innan de grävs upp i början av oktober för att förvaras över vintern. De är verkligen härliga fotoobjekt och färgrikedomen är enorm. Visst är det naturens egna konstverk.
Sedan fortsätter vi mot Falköping och nästa stopp blir vid Naturum, Hornborgasjön, där de firar 40-årsjubileum den här helgen. Detta naturum var Sveriges första arkitektritade naturum. Det är en mängd med aktiviteter för hela familjen både lördag och söndag, men det som lockar oss mest är den utomhusmatlagning som finns längst ut på Fågeludden. Vi tittar in på Naturum och där bjuder de på kaffe och hembakad tårta. Det som slår oss är hur lågt vattenståndet i sjön är. Så här stora ”stränder” har vi aldrig sett här ute tidigare.
Ute på Fågeludden kan man få laga till sin egen lunchmåltid över öppen eld, med hjälp av kocken Sven-Erik Larssson. Vi lagade en wok av lokala råvaror: vitkål, morot, lök och purjolök som vi strimlade och sedan wokade. Som protein stekte vi stekost från Falköpings Mejeri och det smaksattes med lite honung, äppelmust, vinäger och en fröblandning (förutom salt och peppar). Till sist satte vi till lite kokt matvete.
Det blev en rejäl portion som smakade riktigt bra i solskenet, eftersom maten serverades på en träbit, som såg ut som ett takspån och vi åt med träbestick var det bara att mata eldarna med ”disken”!
Sedan åkte vi till ”Dammen” och nu märks det verkligen att vi bor mitt ute i naturen när en nyfiken ung älg står mitt i vägen och undrar vad det är för något som kommer på vägen… När vi sedan åker därifrån får vi en skymt av en uggla (fråga inte vilken sort) bredvid vägen innan den seglar iväg med en imponerande vingbredd mitt framför Laikan, så fantastiskt…(bara synd att en kamera inte fanns redo att föreviga ögonblicket, så det blir att spara det i minnesbanken).
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar