När vi närmade oss Smögenbron på vägen hem från Valön, kände vi alla fyra att det kunde vara skönt att ta ytterligare en promenad på en av våra favoritleder, Sandön, som vi även har skrivit om på bloggen både en och två gånger tidigare.
Sandön är en bågformig, drygt 1,5 km lång bergsrygg som till stor del omsluter Sandöfjorden. Vi åker fram till parkeringen vid den lilla fina badplatsen och härifrån går en fin promenadväg ut till änden på halvön.
Bergen längs stigen är naturligtvis äkta bohusgranit och på många ställen är den påverkad av inlandsisen, så det finns en del jättegrytor, rundhällar och annat. Det finns i vanliga fall ett par dammar med röda näckrosor men den här torra sommaren var de i princip uttorkade och inga fina blommor fanns det, trots att det borde vara rätt säsong för det. När vi kommer ut till spetsen stannar vi vid den relativt nya statyn över en ”stenhuggare” och informationstavlorna över stenhuggarnäringen. Det var verkligen ett hårt liv att vara stenhuggare.
För snart ett 10-tal år sedan anpassade man en led längre västerut så man kan gå närmare havet,över klipporna. Där har man märkt ut leden med vita pinnar och byggt broar, trappor och spångar så att vi kan ta oss fram på ett hyfsat sätt. Här kan vi verkligen nnjuta av fina vyer.
Vi passerar också utsiktsplatsen, högst upp på berget där det byggts en platå med avståndsmarkeringar till många ställen i världen åt all väderstreck.
När vi sedan kom hem blev det ett riktigt skönt bad nere vid Fisketångens badplats innan det blev en god grillmiddag. När vi satt och tittade ut mot havet och såg att det var en alldeles underbar kväll kände vi att vi ville njuta av solnedgången från Klåvholmen, Det är en liten ö precis utanför badplatsen vid Fisketången och sommartid förbinds den med samhället med flytbryggor. Här kunde vi verkligen njuta av den sjunkade kvällssolen och alldeles vindstilla var det.
Promenaden fortsatte runt Arons Brygga där Asta af Smögen ligger. Det här fartyget, som byggdes 1916, är den sista registrerade fiskebåten i sitt slag. Där låg också några riktiga bohusjullar.
Vilken alldeles underbar dag vi hade och många steg, 17 000, blev det medan vi samtidigt pratade om stort och smått. Efter ett par matcher i Hitster där vi konstaterade att vi måste blivit ganska årsrika då vi tyckte att låtar som var 40 år gamla kändes ganska nya, var det dags att krypa in i Laikan för nästa dag väntade nya upplevelser.
Lämna en kommentar