I veckan ska vi åka ut och träffa våra vänner i deras sommarhus i Kungshamn. Eftersom vädret såg ut att bli fint åkte vi ut en dag tidigare och lyckades boka den sista av de fyra ställplatser som Johannesviks Camping har gjort iordning precis vid småbåtshamnen vid Klevekilen och med utsikt över en av våra absoluta sommarfavoriter, nämligen det lilla fiskesamhället Hovenäset. När vi kommer fram blir det en hamburgare med havutsikt och en stunds ren njutning i solen.
Jag (B-M) hade säsongsplats här på Johannesviks Camping i mer än 15 år så nog har jag gått en morgonpromenad runt Hovenäset 100-tals gånger, men det är lika rofyllt och vackert var gång. Hovenäset är ett litet samhälle med knappt 200 fastboende även om befolkningen ökar många gånger om under sommaren.
Vi går iväg och går över den fina Hovenäsbron. Det ska vara en av de största valvbroarna i granit. Den byggdes i början på 1920-talet som ett statens nödhjälpsarbete.
Vi ser Laikan och ett par andra husbilar på andra sidan vattnet när vi går ner mot samhället.
I hamnen ligger mängder med småbåtar och gatorna kantas av otroligt välskötta hus, de flesta helt vita eller vita med blå detaljer. Det finns också en del hus i smakfulla gula och gröna nyanser. Dessutom ett litet glasscafé med stor uppfinningsrikedom.
De som har läst Kristina Ohlssons böcker om antikhandlaren August Strindberg och hans käresta, polisen Maria, känner nog igen miljöerna här i Hovenäset. Vi går ner mot vattnet på Kärleksvägen där August och Maria bor och i hopptornet vid badplatsen hittades ett mordoffer hängande.
Vi fortsätter mot längorna med sjöbodar som ligger längs vägen och jagar lite fina detaljer vid husen.
När hamnbryggorna tar slut tar den fina träbryggan vid och här följer vi den runt berget och bara njuter av den fina utsikten ut mot klipporna. Självklart slår vi oss ner en liten stund på en av bänkarna och bara njuter.
Träpromenaden leder fram till den fina lilla badplatsen. Här har man alltid haft ett manetnät som håller undan både maneter och sjögräs. Vi var alltid här och badade vid den lilla sandstranden när mina tjejer var små och jag har faktiskt ett svartvitt foto där jag, 2,5 år gammal, står här i vattnet med en uppblåsbar svan, så nog är det nostalgi att komma hit. Här blir det en glasspaus då det finns en sommaröppen kiosk och flera picknickbord på gräsmattan. Dessutom säljs Kristina Ohlssons böcker där och nog har de satt Hovenäset på kartan.
Här på kullen låg förr en restaurang, Hovenäsbaden, där semesterlediga svenskar, som bodde hos lokalbefolkningen kunde äta sina måltider. 1938 fick Sverige en lag om semester och arbetarrörelsens förening ”Reso” köpte anläggningen för att möjliggöra för medlemmarna att få en bra semester till en överkomlig kostnad. Mitt under högsäsongen. 1952, brann restaurangen och trots planer på uppbyggnad blev det inte så, men än idag kallas stranden ibland för Reso.
När vi sedan går tillbaka går vi längs Klevekilen och igenom Johannesvik, där det hänt en hel del sedan jag bodde där, medan mycket är sig likt. Numera är det yngsta dottern med familj som tillbringar sina semesterveckor där och har det lika gott som vi hade det.
Nu blir det en vacker kväll och i morgon fortsätter vi fram till Fisketången och nya upplevelser.
Lämna en kommentar