I måndags hade vi en tid på vår Laikaverkstad i Lilla Edet så vi åkte dit på söndagskvällen och övernattade utanför eftersom vi skulle vara där klockan 07. När vi lämnat Laikan i dras vård tog vi precis som förra gången en promenad fram till centrum och Boströms bageri & konditori. Där serverar de en riktigt bra frukost med allt från pinfärskt bröd, till ägg o bacon, youghurt, juice och t o m en tårtbit till kaffet, för det otroliga priset 90 kr/person. Rekommenderas om någon skulle råka ha vägarna förbi…
När Laikan var klar och de hittat den förargliga lilla läckan kunde vi bara konstatera att det blir ytterligare en resa hit ut när de fått hem rätt reservdel. Då det fortfarande bara var förmiddag åkte vi ut mot Tjörn och det lilla samhället Kyrkesund. Där fick vi en plats på parkeringen vid badplatsen och där personbilar Klass 1 får stå en vecka, när ägarna t ex åkt ut till den bilfria ön Härön, som ligger strax utanför. Där finns det också tre kostnadsfria parkeringar för andra bilar och vi lyckades få en av dessa. Den här måndagen blåste det minst sagt friska vindar vid kusten och vi tog bara en promenad ner till hamnen för att se var färjan till Härön skulle gå nästa dag.
Sedan promenerade vi ner till den fina badplatsen och på vägen dit gick det en brant stig upp till en utsiktsplats på berget och självklart går vi dit upp. Här uppe ska det finnas fyra stenkummel, som syns vid infarten till kyrkesund från havet. De har fått namnet Sankt Olofs valar. Det namnet kommer från den norske kungen Olav Haraldsson, som sedan blev helgonförklarad som Olav den Helige och pilgrimer vandrar än idag till hans grav i Trondheim. Vad har då detta med Kyrkesund att göra? Enligt legenden skulle Olav och hans bror Harald göra upp med en kappsegling om vem som skulle bli Norges konung.Med Guds hjälp vann Olav då han lät berget rämna och öppnade en genväg till Olav här vid Kyrkesund. Fyra troll stod på stranden och försökte stoppa honom men Olav skrek åt dem: Statt där du är och bli i sten och ingen danneman mer till men! Och så förvandlades trollen till Sankt Olavs valar.
Sista biten upp till toppen var brant, men utsikten över havet var riktigt fin. Den här kvällen var det tur att vi inte var några lättviktare för det var nästan omöjligt att stå upprätt, då det blåste mer än 20 m/s i byarna.
Nästa morgon hade det mojnat en hel del och solen sken när vi gick ner till hamnen. Vägen ner till hamnen kantas av välskötta mestadels vita trähus. Där kunde vi ta Västtrafiks elfärja över till Härön. Båtfärden tog kanske 3 minuter över det smala Kyrkesundet som skiljer öarna åt.
Härön har sin mesta bebyggelse på den östra sidan mot Tjörn och 2012 var det 29 fastboende på ön medan antalet sommarboende är över 500 personer.
På Härön regerar naturen och ön blev naturreservat 1999, mycket för sin artrika flora. Det finns också flera olika vandringsleder. Vi har bestämt oss för den ”gröna”, som går runt merparten av ön och är ca 6 km. Den är en del av Kuststigen.
När vi kommer av färjan går vi norrut och leden är verkligen väl uttmärkt. Den har en riktigt omväxlande natur med ängar, skog, berg och ljunghedar. Det blir många fotostopp och visst är tistlar vackra…
När vi kommer ut på klipporna mot Västerhavet måste vi självklart göra en avvikning när det står skyltat ”Utsiktsplats” och visst var utsikten värd ett stopp.
Efter drygt 4 km närmar vi oss gården, Änga. Här på gården bedrevs jordbruk med ålderdomliga metoder av tre syskon fram till 1993. Numera ägs gården av Länstyrelsen och bl a Västkuststiftelsen håller årligen slåtter med lie här. Här finns också några fikabord så vi slår oss ner med en macka. I kanten på rågåkern växer det klätt, blåklint och vallmo så självklart blev det till att böja knä.
Sedan fick vi gå tillbaka en bit bland betande kossor för att kunna fortsätta på leden. Tänk så vackert det blir om ett litet tag för det var bara enstaka ljungplantor som hade slagit ut idag. Snart kommer det att vara alldeles lila här.
Leden klassas som medelsvår och visst fick man hela tiden hålla koll på var vi satte fötterna, bland rötter och stenar. Samtidigt hade vi ingen brådska utan njöt verkligen av den fina vandringen. Färjorna går varje halvtimme så här mitt på dagen så någon längre väntetid blev det inte. När vi sedan kom tillbaka till Laikan fortsatte vi en bit till nästa sevärdhet men som vanligt blir det fortsättning följer…
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar