Efter några dagar med barnbarnspojkarna på tennisturnering i Skummeslöv kom vi tillbaka till Lidköping och lämnade hem två trötta pojkar. Själva åkte vi sedan bort till husbilsparkeringen vid Östra hamnen, vid Lidan, där de 6 platserna snart var fulla.
Eftersom det var en underbar sommarkväll och vi hade tillbringat flera timmar i husbilen, tog vi en liten promenad i den gamla delen av Lidköping, där vi knappt varit trots att vi ofta är här i staden.
Lidköping var från början tvä städer delade av ån Lidan, eller som Lidköpingsborna säger ”älva” (med betoningen på Ä). Den Gamla delen ligger utmed Lidans östra del och den Nya utmed den västra. Den Gamla staden fick stadsprivilegier redan 1446. Vänersjöfart och handel gjorde Lidköping till en blomstrande stad och 1672 påbörjade Magnus Gabriel De la Gardie anläggandet av Nya staden. Då var de två separata städer med var sitt rådhus och var sin borgmästare. 1683 slogs de båda städerna till en stad.
När vi går längs Lidan söderut passerar vi konstverket ”Vindvisare”. Den är skapad av Kicki Rask och Suzanne Öhlén. Den består av stiliserade segel md färgade flaggflöjlar och ska frammana en bild av hur det såg ut förr när segelskutorna låg tätt i hamnen.
Vi fortsätter bort mot Torgbron. här har det funnits broar av alla de slag sedan 1400-talet för att kunna passera Lidan.
Här passerar vi också Gamla stadens torg. På ena sidan ligger det vackra Stadshotellet, som byggdes 1857 och mittemot ligger Lidbeckska huset, som blev stadens rådhus och här finns bl a kommunfullmäktigesalen. På torget, som numera är en park, står statyn ”Vattenlek”, av Stig Blomberg. Sommartid är den en fontän.
I maj 1849 bröt en förödande stadsbrand ut och den ödelade i princip hela den medeltida delen av Lidköping. Ett enda kvarter klarade sig och det var Limtorget och det blir vårt nästa stopp på promenaden,så fint det var där.
Här ser gatunätet ut som det gjorde på 1500-talet och genom kvarteret sträcker sig den gamla infarten från Skara och Götene. Namnet Limtorget kommer troligen från den tiden då Kinnekulleborna kom hit och sålde osläckt kalk (dåtidens cement) som man kallade för lim.
På husen längs gatan finns små informationsskyltar om vem som bott där eller vilken verksamhet som bedrivits.
Det här huset kallas för slottet och en skröna berättar att den danske kungen Kristian IV ska ha övernattat här. Om det stod här redan 1612 vet man inte men stadens äldsta hus är det hur som helst.
Här finns även en kruthandel och ett tryckeri. I tryckeriet som drivs ideellt kan man än idag trycka böcker på gammalt vis.
Det blev en riktigt skön och intressant kvällspromenad och nog kände vi att det verkligen var dags att besöka åtminstone Limtorget.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar