Plötsligt får vi se ett inlägg på Instagram där körsbärsträden har börjat blomma och då vet vi av erfarenhet att det är bråttom att snöra på sig vandringskängorna och ge oss ut i naturen.
Den här gången tar vi Laikan till Ytterberg vid sydöstra delen av Hornborgasjön. Där på parkeringen är vi inte ensamma, då främst fågelskådare har samlats här denna vackra dag.
Vi har bestämt oss för att gå leden från Ytterberg upp mot Naturum Hornborgasjön. Hela leden är 4,7 km, men den här gången tänker vi vända innan vi kommer till Ängsladan, ett stycke innan, då detta är en led man får gå fram och tillbaka. I början går leden över ett par myrar och är därför delvis spångad.
Terrängen beskrivs som beteshagar och strandängar. När vi gick här för några år sedan blockerades plötsligt stigen av en hel skock nyfikna ungdjur så Lars fick bli kofösare för att bereda väg för oss…
Guldkornet på den här vandringen är ändå Vässtorpsåsen och här ser vi den på långt håll alldeles vit av blommande körsbärsträd.
Vässtorpsåsen är en rullstensås, som bildades under sista istiden, där smältvatten under isen skapade åsryggar av sten, grus och sand. Rullstensåsar löper parallellt med isens rörelseriktning, vanligtvis nord – syd. Sten, grus och sand i åsen är rundat och storlekssorterat. Vässtorpsåsens toppiga profil beror på att den ligger ovanför den högsta kustlinjen och den har därför inte påverkats av havsvågorna. Därför kallas den här typen av åsar för ”getryggåsar”.
Här brukar det blomma mängder med backsippor men kanske att vi var lite för sena i år för nu hittade vi bara ett fåtal små högar där de fortfarande blommade.
Däremot kände vi oss som om vi gick i Körsbärsdalen hos Bröderna Lejonhjärta. Det är så otroligt vackert med alla dessa blommande träd i den här böljande naturen med sina gamla fina stenmurar och små pittoreska sommartorp, med Hornborgasjön hela tiden framför ögonen.
Även häggen har redan slagit ut och visst kan vi förstå skomakaren som satte upp skylten med texten ”Stängt mellan hägg och syren” även om det numera nästan känns som om de båda blomningarna går i varann.
Vi vände ett tag innan Ängsladan och strosade sakta tillbaka. Det gällde att njuta av allt det vackra.
När jag fyra dagar senare vandrade med gamla skolkamrater på Billilngen i Valletrakten började det snöa från körsbärsträden och blommorna började i många fall anta en brun ton. Nog är det så att ”Underbart är kort”…
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar