Efter en natt på en ställplats i en by vid Spaniens Atlantkust, åker vi österut längs kusten med vackra havsvyer på vår vänstra sida.
Dagens mål är Bilbao. Det är Baskiens största stad med drygt 350 000 invånare och med alla förstäder inräknade bor här ca en miljon människor. Där åker vi till stadens ställplats, som ligger högt upp på en kulle med en magnifik utsikt över staden, och inte minst på kvällen, då bla Athletic Club Bilbaos hemmaarena är vackert upplyst. Ställplatsen har ett 70-tal platser och vi har tänkt stanna här två nätter för att hinna utforska staden lite bättre än vid vårt korta besök en dag innan pandemin.
Det finns en busshållplats ett par hundra meter från ställplatsen där buss 58, på en dryg halvtimme, tar oss ner till centrum. För 1,7€ får vi en rejäl sightseeing genom bostadskvarter och smågator innan vi når ändstationen inte långt från bron Ponte San Antón och floden Nervión, vilken slingrar sig genom hela den centrala staden.
Här kommer en del av det vi såg och upplevde under vårt besök i staden:
Vi börjar med att gå över till Gamla Stan, Casco Viejo, som också är känd som Las Siete Calles (de sju gatorna). Området är fullt av trånga gränder, färgglada fasader, små butiker och livliga barer och restauranger – perfekt att gå vilse i med andra ord… För vår del blir det en lätt lunch här med en skaldjurssandwich respektive ett par pintxos, som tapas kallas här i Baskien.
Mitt inne i hjärtat av Casco Veijo, på Plaza de Santiago ligger katedralen med samma namn, Catedral de Santiago. Den är byggd på 1400-talet och i gotisk stil. Sitt namn har den fått efter Santiago, eller Sankt Jakob, som är Bilbaos skyddshelgon, så naturligtvis går en av pilgrimslederna förbi kyrkan och rakt igenom Bilbao. Här köpte vi en kombibiljett som även inkluderade kyrkan San Antón. En audioguide ingick också, vilken lotsade oss förbi sevärdheterna i kyrkorna.
San Antóns kyrka besökte vi nästa morgon, då den låg vid bussens ändhållplats. Den är byggd i slutet av 1400-talet och har ett stort symboliskt värde. Den finns t o m i Athletic club Bilbaos klubbemblem.
Att strosa längs Nervión på de fina promenadståken är en härlig sysselsättning vackra dagar som de här. Många vackra hus kantar floden. Vi passerar den vackra järnvägsstationen, Bilbao La Concordia, även kallad Santanderstationen. Den unika byggnaden i jugendstil invigdes 1898 men stod helt klar 1902. Den kallas ofta en av stadens ”arkitektoniska pärlor” och visst är den vacker! 2007 renoverades den invändigt för att kunna användas till andra saker då tågtrafiken troligen flyttas till modernare stationer.
Inte långt därifrån ligger den vackra Arriagateatern från slutet av 1800-talet.
Här vid floden ligger också Mercado De La Ribera, stadens saluhall och här måste vi naturligtvis titta in eftersom vi älskar att gå runt och titta både i varudiskarna och när handel pågår. Ofta är saluhallar gamla vackra byggnader och saluhallen här i Bilbao är inget undantag. Dessutom är den gigantisk och 1990 erkändes den av Guinness rekordbok som världens största täckta matmarknad. Den häftga byggnaden uppfördes i art decostil, 1929, för att ersätta en gammal otidsenlig lokal.
Vi fortsätter vår promand efter floden och passerar stadshuset, ytterligare en imponerande byggnad.Framför det står en staty i cortenstål som heter ”Variante ovoide de la desocupación de la esfera”. Den ska förklara hur viktigt tomrummet inuti är??? Frågor på det??
Det går många vackra och annorlunda broar över Nervión, både äldre och modernare. Bland de moderna får vi väl räkna den fina Zubizuri, eller ”Vita bron”. Det är en gångbro som stod klar 1997. Det är en sned bågkonstruktion som från början hade glasgolv, men eftersom detta blev såphalt när det regnade fick den en svart halkskyddsmatta.
Vi kommer också förbi en skulpturgrupp som vi trodde hade med slaveri att göra men den heter ”Los Sirgueras”. Den hedrar de kvinnor som förr hjälpte till att dra in skepp i Bilbaos hamn.
Nu börjar vi närma oss stadens mest berömda sevärdhet, nämligen Guggenheimmuseet, men mer om det kommer i nästa inlägg…
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar