När vi lämnar Évora fortsätter vi norrut och den här dagen tänker vi bara köra ca 8 mil till staden Coruche. Det är en liten stad med ca 9000 invånaren vid floden Sorraia. På vägen dit åker vi igenom mängder med ”korkeksskogar” och Coruche är känt som ett centrum för korkindustrin. När vi närmar oss staden kör vi över ett flertal karakteristiska broar.
Här har vi hittat en centralt belägen kommunal ställplats. Här fanns tillgång till el, vatten och tömning utan kostnad. Stort tack till Coruche kommun! Vi gick fram till turistinformationen då vi trodde det fanns någon mindre korkindustri vi kunde besöka, men så var inte fallet. Vi tog en promenad längs floden innan vi gick hem för lite lunch.
Vi kan redan nu säga att Coruche inte blev någon plats som går till historien, men en skön promenad fram till centrum fick vi. Först kom vi fram till kyrkan Igreja de São João Baptista en enkel kyrka.
Sedan fortsätter vi upp, upp, upp till stadens högsta punkt och kyrkan Igreja Nossa Senhora do Castelo.
Här uppe får vi en otrolig utsikt över staden och sedan blir det en tur till ett modernt utsiktstorn som finns här uppe innan vi återvänder till Laikan.
Nästa dag fortsätter vi till en stad som verkligen stått på vår önskelista, nämligen Aveiro, som även kallas Portugals Venedig. Aveiro är en större stad med ca 80 000 invånare. Här sökte vi oss till en husbilsparkering med 12 platser, tömning och fyllning på en större allmän parkering. Den ligger ett par km från centrum, så vi tar oss en promenad. Först passerar vi den vackra järnvägsstationen, som ligger strax bredvid vår parkering.
När vi närmar oss centrum når vi de kanaler som går lite kors och tvärs och förbinder stadens hjärta med den angränsande lagunen. Det är dessa som gett namnet Portugals Venedig. Istället för en gondoltur i Venedig kan man här ta en tur i traditionella moliceirobåtar. Varje båt har färgglada, ibland lite vågade och ekivoka bilder på för och akter. Ursprungligen användes de till att skörda och transportera sjögräs från lagunen, vilket sedan användes som gödning på åkrarna. Numera används båtarna enbart till att transportera turister på kanalerna.
Gator och kanaler kantas av mängder med vackra hus, många i Art Nouveau stil från sekelskiftet runt 1900.
Framme i cemtrum finns det flera vackra kakelklädda murar och på bron över en av kanalerna står statyer av bl a fiskare och saltarbetare,
Aveiro är även känt för en speciell sorts godis i ett tunt skal och med fyllning gjord av äggula och socker, något som vi inte kände oss lockade av. Godiset tillverkas ofta i form av snäckor och på ett ställe finns även en skulptur som heter Ovos Moles de Aveiro.
Vi besöker också kyrkan Igreja da Misericórdia de Aveiro. Kyrkan är känd för sina vackra blåvita kakelpaneler, både in- och utvändigt. De invändiga är handmålade från 1500- och 1600-talen medan de utvändiga är från 1800-talet.
Aveiro blev precis den fina upplevelse vi hade hoppats på och var en stad vi bara kände att vi trivdes i omgående. Innan vi lämnar området nästa dag åkte vi ut till Costa Nova, en 15-20 minuters bilresa. Den orten är känd för sina ikoniska färglada randiga trähus, ”palheiras” och en lång sandstrand som är populär hos surfare. De randiga husen är ursprungligen fiskarstugor och vi gick och njöt en stund i solen även om vindarna blåste isande kalla. Vi tyckte det här var en riktigt mysig ort och tänk hur det är här på sommaren jämfört med den här årstiden.
Därifrån åkte vi ytterligare en bit norrut och som vanligt blir det fortsättning följer…
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar