Efter några riktiga innedagar då regnet smattrat på taket och vindarna skakat Laikan skulle vi på söndagen äntligen få en dag med uppehåll och t o m lite sol. Vi börjar med att promenera fram till hjärtat av de arkeologiska lämningarna, nämligen till området med Amfiteatern och den romerska teatern. Här kommer vi först till Amfiteatern. Den invigdes år 8 f Kr och tänk att den då hade plats för 15 000 åskådare som kom för att titta på de grymheter som utspelade sig här. Då fanns det läktare i tre sektioner , men idag finns bara den nedersta kvar. Resten har blivit till byggmaterial i staden.
Nog kändes det konstigt att gå in på arenan den vägen som gladiatorer eller andra kämpar gick in, men häftigt är det.
Precis bredvid sammanlänkade med en gång ligger den helt otroliga romerska teatern.
Den är sedan år 15 f Kr och ska vara en av världens bäst bevarade romerska teatrar. Här fanns plats för 6000 åskådare. Statyerna här är kopior och originalen kan vi senare se på museet. Det som är mest fantastiskt är att teatern används varje sommar när det är dags för teaterfestival. Tänk att få vara med och se något antikt drama på den här makalösa platsen.
Nästa besöksmål blir Casa de Anfiteatro, en välbevarad boning från den här tiden. Här kan man se en liten del av den ursprungliga stadsmuren. Det mest sevärda är flera vackra mosaikgolv, bl a ett där några män trampar druvor vid vinskörden.
Sedan är det dags att besöka El Museo National de Arte Romano. Det har nominerats till ett av Europas vackraste museum och när vi kommer in i byggnaden, vars valv ska vara lika höga som Mirakelakveduktens kan vi bara imponeras.
Muséet invigdes 1986 och är ritat av Rafael Moneo Vallés, som också ritat Moderna muséet i Stockholm.
Det här muséet ska ha över 34 000 föremål i sina samlingar och ett 1000-tal är utställda så att vi kan se dem. Det som var bra var att vi fick en karta där de mest sevärda föremålen var utmärkta. Vi såg mängder med statyer, mosaikgolv som var uppsatta på väggarna och uppbyggda miljöer med räddade väggmålningar. Här gick vi länge och begrundade…
När vi kom ut möttes vi av kontraster till allt det gamla. infällda i trottoaren fanns ”LP-skivor” i mosaik med kända artisters autografer. Vi hittade bl a två svenska, nämligen Europe och Roxette (tyvärr bara med Per Gessles namnteckning).
Nu passerar vi ett litet torg där Santa Eulalia står staty. Här finns också en muralmålning som talar om att detta är början och slutet på en pilgrimsvandring.
Vi passerar också basilikan Santa Eulalia som ska vara ett centrum för kristendomens födelse på den iberiska halvön. Här pågick det gudstjänst denna söndag så vi fick nöja oss med en snabbtitt.
På vår väg fram emot torget Plaza de España, där det ska finnas gott om restauranger passerar vi Trojanusbågen, som var en port till huvudgatan Cardo Maxiumus. Från början var den täckt av marmor och såg ut så här.
Idag ser den 15 meter höga bågen ganska malplacerad ut där den är ihopbyggd med ett par moderna hus.
Det smakade gott med en lång lunch som även fick bli en försenad måltid på vår årsdag, eftersom vädret hindrade oss att gå ut och äta denna dag. När vi mätta och belåtna åter gav oss ut på stan blev det första målet ytterligare en romersk villa. Den heter Casa de Mithreo och man tror att den tillhört någon betydelsefull person, eftersom den är så rikt utsmyckad. Man tror att den är byggd i slutet av det första århundradet e Kr.
Nu går vi också förbi stadens tjurfäktningsarena, en vacker byggnad även om vi inte gillar anledningen till att den finns.
Nu när vi går tillbaka mot stan har vi siktet inställt på Alcazaba. Detn arabiska fortet byggdes till stor del av byggmaterial från romerska byggnader som legat här. Det byggdes år 835 och är därmed den äldsta muslimska befästningen på iberiska halvön. Här finns det underjordiska vattencisterner bevarade. Det sägs att den ska ha använts både av Napoleon i början av 1800-talet och slutligen under spanska inbördeskriget på 1930-talet.
När vi kom ut från Alcazaba har vi den romerska bron, Puente Romano, framför oss. Denna bro går över floden Guadiana och är en av de första strukturerna som romarna byggde här. Den är nästan 800 meter lång och har 60 valvbågar. Några av dem är de ursprungliga.
Fram till 1993 användes den för trafik in till staden men sedan dess är den bara avsedd för fotgängare. den är så vacker och tankarna på hur gammal den är, är svindlande när vi strosar längs med och kan konstatera att vattenståndet är riktigt högt mot Alcazaba.
Efter denna heldag i Mérida går vi hemåt ställplatsen otroligt nöjda även om vi inte besökt hippodromen och eventuellt någon mer sevärdhet. Vi kan bara konstatera att staden verkligen förtjänar sin plats som ett av UNESCO:s världsarv och vi kan rekommendera ett besök till alla med det minsta intresse för ”gammal sten”!
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar