Vår fortsatta resa blev tyvärr helt styrd av vädret och det var inga ljumma vindar eller stilla vårregn som drog in. Nu har vi slutat räkna de namngivna ovädren men läser och lyder de varningar som kommer. Vi gjorde ett stopp ett par mil utanför Estremoz, där vi hittade en kommunal ställplats i den lilla byn Padrais. Där stannade vi två nätter. Det fanns el, tömning och fyllning till priset 5 €/natt. Enda kruxet var att på en hemsida registrera sig med alla möjliga och omöjliga uppgifter, för att sedan få en QR-kod via mail för att sedan kunna betala och öppna grinden.
Nästa morgon utlovas åtminstone ett växlande väder så vi bestämmer oss för att besöka Estremoz. På vägen dit hamnar vi i en rejäl hagelskur, men när vi parkerar på en husbilsparkering (finns i Park4Night) var himlen nästan blå igen även om det blåste rejält. Här fanns en lååång mur med en otroligt vacker muralmålning som var gjord 2024 när det var 50-årsjubileum för den oblodiga Nejlikerevolutionen.
Estremoz blev officiellt förklarad som stad 1258. Att den kallas för ”den vita staden” beror delvis på att de flesta husen är vitkalkade där de ligger på höjden men också för att staden är central för Portugals marmorbrytning. Här i omgivningarna finns ett 10-tal marmorbrott och 90% av Portugals marmorproduktion sker här i distriktet. Portugal exporterar marmor bl a till Marocko och Mellanöstern.
Man kan dela upp staden i två delar; Gamla staden, cidade velha, som ligger högst uppe vid slottet och Nya byn, vila nova på den platta delen av staden. Två uppsättningar av murar omger staden. Den första är från 1200-talet och omger den gamla staden. Den andra byggdes för att skydda staden mot spanjorerna, på 1600-talet, under restaurationskriget. Vi går in i staden genom en av marmorportarna i den yttre muren.
Vi sätter fart upp mot den gamla staden och fästningen på kullen, där de mest berömda sevärdheterna ligger. Nog är det kuperat alltid så visst får vi upp flåset ordentligt innan vi skymtar Torre das Três Coroas (De tre kronornas torn) bakom den gamla stadsmuren.
Tornet är stadens främsta kännetecken och ska vara ett av Portugals vackraste försvarstorn och byggdes i slutet av 1200-talet. Det är 28 m högt och helt byggt i marmor.
Här uppe ligger också slottet, som idag innehåller ett hotell av det lyxigare slaget.På torget står en staty av drottning Santa Isabell, som var gift med kung Dinis och dog häruppe i vad som idag är hennes kapell. Det ska vara vackert inuti men där kom vi inte in.
Istället fick vi ta några raska kliv in i 1500-talskyrkan Santa Maria när himlen plötsligt öppnade sig. Även här är pelarna gjorda av marmor och det finns flera olika vackra altare.
Lika fort blev himlen blå igen och vi tog en liten smal gata ner mot centrum. Här var även trottoarerna av marmor. när vi kom till en port i den primära stadsmuren fick vi en fin utsikt över staden.
Vi fortsätter ner mot centrum och himlen blir åter mörk och hotfull. Då dyker plötsligt ett litet café upp som en skänk från ovan, så medan nästa regnskur öser ner njuter vi av värmen inomhus och en rejäl ”lunchfika”. Inte ens priset kan vi klaga på: 2 kaffe, en liten varm macka med skinka och tomat samt en enorm vaniljbulle för 5,4€.
När det åter blev uppehåll drog vi oss mot husbilen. Då passerade vi Lago do Gadanha. Den byggdes 1688 och man sa att den skulle kunna ” släcka hela vår armés törst!. I den står en staty av Gadanha. Den representerade ursprungligen guden Saturnus. Härifrån hade vi även en fin vy upp mot slottet.
Strax intill går vi igenom Stadsträdgården. där står en byst av Röda Korsets grundare Henri Dunant och när vi försöker översätta texten på sockeln så är det en hyllning till honom från Röda Korsavdelningen i Estremoz.
Tillbaka vid Laikan var vi nöjda med dagens promenad och att ha klarat oss utan att bli blöta denna dag får nästan räknas som en bedrift!
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar