När meteorologerna började visa att det åtminstone skulle bli en dag med lite stabilare väder kände vi att det var dags att lämna Salir. Vi tittade vad det fanns för lämpliga platser för ett stopp och fastnade för Castro Verde, drygt 8 mil norrut. Vi gav oss iväg i dimma och duggregn, men hoppades att nästa dag skulle bli som lovat.
Castro Verde är en liten stad, där kommunen har ca 7000 invånare. För fågelskådare är omgivningarna fantastiska och stortrappen, Europas största flygande fågel ska finnas här. Enligt en artikel vi läste ska 1350 av Portugals 1500 stortrappar finnas här i området. Jag kommer ihåg när vi såg den här gigantiska fågeln i Namibia för ett par år sedan, så häftigt!
Där fanns det en kommunal Camping som låg hyfsat centralt där vi checkade in.
På lördagen vaknade vi till en vacker dag så vi bestämde oss för att ta en promenad fram till centrum. Vi hann knappt mer än ut från campingen förrän vi stötte på en vackert målad mur, med fågelmotiv, vid badhuset och alla som känner oss vet att vi gillar muralmålningar.
Vi började som vanligt med ett besök på Turistinformationen. Därifrån gick vi vidare till den stora kyrkan; Basilica Real de Nossa Senhora da Conceição.
Det var en enkel kyrka utvändigt men interiören var fantastisk. Kakelmålningar, azulejos prydde hela väggarna och flera av dem skildrade Slaget vid Ourique, 1139, där den portugisiske greven Afonso Heriques och hans styrkor besegrade de muslimska trupperna. Det ska vara ca 60 000 kakelplattor här i kyrkan och de verkligen fantastiska. Det gäller att titta åt alla håll för i kyrkan finns även ett vackert målat tak från 1700-talet.
Inne i kyrkans sakristia finns en liten ”skattkammare”. Vi pratar med vaktmästaren, betalar 2€ var i entré och så följer han med oss och låser upp dit in. Det mest berömda föremålet är ett relikhuvud av Sankt Fabian. Det ska vara öppningsbart och ska innehålla en mänsklig skalle, lite makabert, men är det en relik så är det… Det är från 1200-talet och ett av de finaste exempeln på romansk guldsmedskonst på den iberiska halvön. Det finns en hel del andra saker att titta på också.
Sedan fortsätter vi ett par hundra meter till ett litet museum med en annorlunda inriktning. Det här museet öppnade 2004 och innehåller en unik samling av romerska oljelampor, de flesta från första till tredje århundradena e Kr. De hittades 1994 i byn Santa Bárbara dos Padrões. Man hittade tusentals under arkeologiska utgrävningar och en del visas här på Museu da Lucerna.
Man använde olivolja som bränsle och det finns många motiv på dem, både gudar, mytologiska väsen och djur.. Det var riktigt intressant att gå och titta. Som vanligt tycker vi att det är så häftigt att de här nästan 2000 år gamla lamporna finns kvar i hyfsat gott skick.
Även i Castro Verde finns det mängder med mysiga gränder med en del bedagade hus men också otroligt välskötta bostäder.
Så får vi se de speciella vägvisarna, med snäckor, som visar Pilgrimsleden till Santiago de Compostela. De känner vi igen sedan vi vandrade ut till Fisterre 2019, så den portugisiska vandringsleden går alltså här igenom Castro Verde.
Härnäst tänker vi oss till en restaurerad väderkvarn, som personalen på turistbyrån trodde skulle vara öppen. Så var inte fallet men vi fick en fin promenad i den kuperade staden. På väg tillbaka till campingen tog vi en annan väg genom staden och i en av rondellerna gick några mysiga får och betade.
När vi kom hem var vädret fortfarande fint så för första gången på länge kunde vi plocka fram våra utemöbler och njuta av en tallrik fisksoppa under en nästan blå himmel. Självklart satt vi ute så länge vi kunde så vi visste att vi skulle vakna upp till en regnig söndag.
Vi hade egentligen planerat att besöka tre medeltida befästa städer på vår tur norrut, Évora, Estremoz och Elvas. Évora åkte vi förbi på söndagen i ett envist regn men hur det blir med de andra två får ni veta mer om i nästa inlägg….
Vi har ju känt att januari och speciellt de sista veckorna har varit extremt regnigt, men eftersom vi inte kan mäta regnmängd var det skoj att läsa en sammanfattning över månaden på anna-i-portugals blogg. Där skriver hon bl a att de fått 201 mm regn under månaden och att det regnade alla de tio sista dagarna på månaden. Det är flera gånger den genomsnittliga nederbörden i Alentejo i januari. Inget ont som inte har något gott med sig; Jag har faktiskt stickat färdigt den ena strumpan så fortsätter det här vädret behöver jag snart inte frysa om fötterna….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till En vanlig man Avbryt svar