En av våra utflykter har gått till Alvor, en liten fiskeby (egentligen klassad som stad), som blivit mycket populär bland turister, men ändå behållit en hel del av sin ursprungliga charm. Mycket av den gamla staden förstördes vid den stora jordbävningen 1755. Den här dagen har vi bestämt oss för att ägna oss åt den flera km långa stranden och den av spångar uppbyggda strandpromenadvandringsleden och de fina klipporna längst österut på stranden.
Vi åker ner och parkerar på en parkering strax ovanför stranden och kommer genast på den fina spångade leden. I väst kan vi se en av Algarves större städer, nämligen Lagos. När vi går österut ligger det många hotell och semesterbostäder på den ena sidan ett stenkast från den vackra stranden, där det nu går enstaka vandrare. Tänk vilken skillnad mor en sommardag.
Nu är alla serveringar stängda utom en just där vi parkerade. Vi går sakta längs spångarna och det blir många pausar för foto.
Det ska finnas en hel del fågelarter här men det enda vi såg och lyckades fånga med kameran var en iberisk blåkråka.
När vi kommer bort mot klipporna går vi ner i sanden. Vi hade inte riktigt koll på det här med ebb och flod, så när vi nådde klipporna tog det i princip stopp
Jag tog hur som helst av mig strumpor och skor, kavlade upp byxorna och gav mig iväg bort mellan klipporna. Stora skyltar varnar för rasrisk, men jag är inte ensam här inne blande de höga klipporna.
Rätt som det var blev botten alldeles dyig och gav efter så jag sjönk ner nästan till knäna. Som tur var hade jag lämnat systemkameran hos Lars så jag inte doppade i den. Lite annorlunda vyer fick jag i alla fall.
Sedan tog vi stranden en bit tillbaka innan vi åter sökte oss upp på spångarna.
När vi kom tillbaka till parkeringen blev det en glasspaus innan vi satte oss i Laikan.
Vi hade fått tips om en stor Kinabutik i orten Alcantarilha, drygt 1,5 mil från Silves. Och den var verkligen gigantisk. Vi undrar om det saknades någonting i den affären. Lars fick tag i ett verktyg han behövde och dessutom blev det ett etui till kontokort till honom och en ny dörrmatta. (Lite mer småplock blir det dessutom när man kommer in i de affärerna).
En kort bit från parkeringen skulle det ligga ett litet s k benkapell, Capela dos Ossos. De här kapellen som finns på många ställen i Portugal, skapades när en kyrka eller dess kyrkogård flyttades av någon anledning och istället för att begrava dem igen, så byggdes en kammare med de utgrävda benen inuti den nya kyrkan. Det här kapellet är byggt på 1600-talet. Enligt någon uppgift är väggarna klädda med ca 1500 skallar och mängder med mänskliga ben. Nog känns det lite makabert…
Församlingskyrkan är annars en vacker byggnad mot den regntunga skyn. Inne finns det en hel del azulejos, alltså traditionen att täcka väggar med dekorerade keramiska plattor, ofta blåvita. Troligen är det inte sista gången vi ser dem här i Portugal.
Nu börjar det nästan skymma och det känns bra att komma hem innan mörkret sänkt sig efter ännu en fin utflyktsdag.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar