Nu var det dags att besöka Silves största sevärdhet, nämligen citadellet eller slottet, högst upp på berget, vilket är en syn som möter en redan på väg in mot staden.
Man tror att de första befästningarna på platsen byggdes av romarna. Mellan 700- och 1200-talen ockuperades slottet av araberna, som utökade det, vilket gjorde det till en av de bäst bevarade arabiska befästningarna i Portugal. Detta gjorde att det 1910 förklarades som ett nationellt monument.
Vi tog en promenad på gator som gick rejält uppför mot ingången till slottet. Utanför porten möts vi av en enorm staty föreställande Sancho I av Portugal, vars styrkor, stödda av en stor korsfarararmé erövrade Silves citadell 1189.
Bara två år senare återtogs staden. Murarna och tornen som idag representerar slottet kommer från den tiden. Här finns stora underjordiska vattencisterner som användes för att förse omgivande bostäder med sötvatten ända fram till 1920-talet.
Den 1 november 1755 skadades slottet av den stora jordbävningen i Lissabon. På 1940-talet gjordes stora renoveringar av slottet och dessa har sedan fortsatt och håller fortfarande på.
Vi betalar vår nästan symboliska inträdesbiljett, för oss pensionärer somgår in för halva priset kostar det 1,4€/person. När vi kommer in på innergården konstaterar vi att det verkligen är en enorm byggnad. Slottet består av en oregelbunden polygon. Den består av fyra torn och sju krenelerade tinnar. Krenelerade innebär att de är försedda med krön som är utformade med växlande tinnar och mellanrum, som användes som skydd och skottgluggar i de här gamla försvarsanläggningarna.
Det finns två portar, den huvudsakliga mellan två torn och Förrädarporten som är inhuggen i den norra muren.
Bredvid huvudporten ligger vakthuset, konstruerat med ett välvt tak, som är täckt med tegelpannor. Jag som älskar gamla tak, blev överförtjust,
På innergården finns Mouras Cistern, ett stort område (820 m²), som försåg området med vatten. Vi strosade varvet runt på murarna och var nog uppe i alla torn det gick att komma upp i.
Utsikten över omgivningarna var otrolig och på något ställe kunde vi titta ner på en samling storkbon. dessa skulle vi försöka gå förbi när vi kom ner igen.
När vi gått runt kände vi att en fika skulle smaka bra och på serveringen innanför murarna gjorde de lite extra reklam för en apelsinkaka och vad kan passa bättre just här i apelsinhuvudstaden. Den var riktigt god, saftig och med en rejäl apelsinsmak.
Nöjda och belåtna lämnade vi slottet och fortsatte till katedralen, Sé de Silves, som ligger strax intill. Den byggdes på 1200-talet på platsen för en gammal moské. Tyvärr var den inte öppen så det får väl bli en ny promenad hit upp någon annan dag.
Nu återstod bara promenaden hem till ställplatsen, men naturligtvis blev det ett besök hos storkarna vi sett uppifrån murarna innan vi gick hem!
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Sara i Barcelona Avbryt svar