När vi lämnar Aguilas fortsätter vi västerut längs kusten och det blir en övernattning på en mysig, lite bohemisk camping utanför nationalparken Cabo de Gata, innan Almeria. Här blev vi adopterade av campingens katt som vägrade lämna Lars stol…
Sedan tänker vi oss Almuñecar som mål för helgen. Vi hittar en ställplats i La Herradura, ca 4 km väster om Almuñecar. När vi ringer dit dagen innan (det gick att boka plats på ställplatsen) hade vi åter tur och fick den absolut sista platsen, så när vi kom var det förbommat och en stor skylt förkunnade att det var Complete! vi trodde inte att ställplatser kunde bli så mycket trängre än det var i Calpe, men det kunde det. Tur att Lars är en duktig chaufför för det behövdes ett par omtag innan vi hade backat in på plats.
Här tog vi en promenad ner mot stranden, som fanns bara ett par hundra meter härifrån och kanske just därför träffade vi flera svenska par som stannade här en längre tid. stranden var verkligen fin, men som vi tidigare har berättat är vi inga flitiga badare…
Längs med stranden fanns det gott om serveringar och restauranger. Som en rolig grej kan man nämna att La Herradura betyder Hästskon och har fått sitt namn av att bukten där orten ligger liknar en hästsko i formen.
Vi fortsätter utefter stranden och letar eftedr ett lämpligt ställe att ta oss uppför kullarna mot ”Gamla Stan”. Nu blev det ”trappträning” för hela staden är rejält kuperad. När vi väl kommer upp var det små smala mysiga gränder, men inte såg det speciellt gammalt ut i kvarteren.
Efter den här promenaden var vi både törstiga och varma så ett glas sangria med havsutsikt kändes riktigt bra!’
Nästa dag, söndag, var det min (B-M:s) födelsedag och då hade vi bestämt att fira det med en heldag i Almuñecar, en stad vi tyckte var så trevlig vid ett tidigare besök. Almuñecar har en lång historia som började med fenicierna som kallade staden för Ex. När romarna senare tog över bytte staden namn till Firmum Julius Sexi, efterJulius Ceasar. Under den moriska tiden hette staden al-Mounakhab, som senare blev Almuñecar. Vi tog bussen dit och hamnade på den fina busstationen mitt i centrum.
När vi gick mot Gamla Stan möter vi ett par från Ljungby, som vi träffat på husbilsgolf genom åren. Ibland är världen liten… Vi fortsatte upp mot de mysiga kvarteren i Gamla Stan, där det börjat julskyltas lite smått.
Sedan blir det en promenad ner mot strandpromenaden. Här slog vi oss ner på en bänk och njöt av sol, värme, fin utsikt och vackra blommor och statyer.
Längs strandpromenaden finns det mängder med vackra blå-vita mosaikbänkar och snart är vi framme vid rondellen med den läckra mosaikbläckfisken.
Nu börjar det närma sig lunchdags och vi återvänder till Gamla stan och den välkända restaurangen Fracisco II, där vi bokat bord när vi gick förbi tidigare. Här blir det en Menu del Dia med en fräsch förrätt, fläskfiléspett till varmrätt och chokladglass resp en liten pudding till dessert.
Mätta och belåtna gick vi bort mot Majueloparken, som vi också besökt tidigare. Det är en park med mängder av exotiska träd från skilda delar av världen och många häftiga skulpturer.
Här finns också det gamla fisksalteriet, Factoria de Salazones. Det är daterat till 400 f kr. Det grävdes fram 1970 och här kan man se hur man saltade in fisk.
När vi kommer tillbaka in mot centrum har vi en stund kvar innan bussen ska ta oss tillbaka till La Herradura, så vi slår oss ner på ett litet torg och tittar på folklivet medan vi blir serverade ett glas svalt vin och en tillhörande tapa.
När vi kommer tillbaka till husbilen satte vi oss ner för att planera vår fortsatta resa. Vi skulle egentligen vilja göra ett nytt besök i Granada men även nu fanns det inga biljetter till Alhambra inom de närmaste dagarna och så länge ville vi inte stanna. Andra orter vår ”önskelista” i den här delen av Spanien var Nerja och Sevilla, men efter lite diskussion och fyra veckors idogt resande kände vi att det som lockade mest var att få dra handbromsen lite mer permanent och luta oss tillbaka ett tag. Eftersom huvudmålet var Silves, en bit in i Portugal bestämde vi oss plötsligt för en lång dagsetapp nästa dag, för att dagen efter kunna åka sista biten till övervintringsmålet. Så blev det också och nu kan vi bara säga att fortsättning följer…
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Anette Nilsson Avbryt svar