Nu åker vi glada i hågen med ett fungerande kylskåp mot Aguilas. Aguilas har fått en särskild plats i vårt hjärta, eftersom vi bokade en månads golfresa hit precis när jag hade gått i pension, våren 2019. Året därpå ökade vi på tiden med ytterligare en vecka, men efter endast 11 dagar på plats stängdes hela Spanien ner och pandemin var ett faktum. Vi fick boka nya flygbiljetter tre gånger innan vi efter ytterligare 11 dagar fick lämna spanien och flyga hem via Oslo.Då hade vi hunnit gå många varv på gångarna runt vårt inhägnade lägenhetskomplex. Då när vi åkte ut till golfbanan i vår hyrbil såg vi många husbilar som stod parkerade längs stränderna och vi hade då tanken att det någon gång skulle bli vår tur. När vi kommer till Aguilas åker vi först till Mercadona, som blev vår favoritaffär när vi bodde där. Nu behövde vi verkligen fylla upp vårt kylskåp.
Sedan åkte vi ut ur staden en bit västerut. Där valde vi att åka till parkeringen mellan stränderna Playa de los Cocedores och Playa de Carolina. Här var det mängder med husbilar men inte de förbudsskyltar med bötesbelopp o dyl som vi såg vid stränderna närmare Aguilas. Här blev vi totalt två nätter.
Mellandagen tog vi husbilen in mot Aguilas, för att se om vi kände igen oss i staden. Vi parkerade i utkanten, så det blev en lång promenad i den långsträckta staden. Framme vid hamnen ligger slottet San Juan de las Aguilas. Denna gamla fästning byggdes på 1500-talet och ligger på en kulle med en häftig utsikt.
Det finns flera fina grönområden och parker i staden med fontäner, statyer och mängder med vackra blommor och växter.
Vi fortsätte längs hela hamnen och svänger av vid det vackra, moderna konserthuset mot stadsdelen Hornillo, där vi bodde i ett radhusområde första gången vi var här.
Målet den här gången var de vackra mosaiktrapporna som går ner mot vattnet. Det är en något dold sevärdhet och inte helt enkel att hitta men vi vet ju var den finns. Den är byggd av en man med namnet Juan Martinez Casuco, som under tolv år, som pensionär färdigställde de här underbara trapporna. De var färdiga 1987.
Nedanför trapporna ligger den lilla fina stranden Playa de Hornillo, som var nästan öde idag.
Här finnas också en annan, lite speciell sevärdhet, nämligen en stålkonstruktion med järnvägsräls på. Det är en gammal malmkaj från början av 1900-talet, som byggdes av British South Eastern Railway Company. Den byggdes för att malmen från gruvorna i bergen skulle kunna transporteras direkt till fartygen med järnväg. Den är numera klassad som historiskt minnesmärke.
Sedan återstår bara att strosa tillbaka genom staden och nu blir det ett sent lunchstopp på en servering längs strandpromenaden och en pizza smakade riktigt bra innan vi åkte tillbaka ut till vår strand.
Nästa morgon fick Laikan en välbehövlig om än inte så grundlig tvätt på en servicestation utanför staden.
Sedan var vi klara för att fortsätta vår resa västerut längs kusten.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Ditte Avbryt svar