När vi lämnar Peñiscola har vi planerat in Calpe, drygt 25 mil längre söderut, som nästa stopp. Där finns två ställplatser med gångavstånd till centrum och båda är bokningsbara via nätet. Den ena är helt fullbokad men på den andra, Paraiso Camper, finns det en plats ledig denna natt medan nästa natt är fullbokad. När vi kommer dit kan vi glömma det vi tidigare sagt om trånga ställplatser, men även här lyckades vi tråckla in oss på vår lilla plats och t o m få plats med vårt lilla bord och ett par stolar. Det mesta i serviceväg ingår och vi hade ett par km promenad till centrum så det var bara att gilla läget. Det vi däremot inte gillade var mängden mygg så nu fick våra Thermacell jobba för första gången på hela sommaren.
Calpe är en typisk kuststad med ca 25 000 invånare. Den har blivit en populär turiststad och ”Calpeklippan” har blivit en riktig symbol för hela Costa Blanca. Klippan är i princip en naturpark, Peñón de Ifach, där kalkstensklippan reser sig ur havet och når en höjd av 332 meter. Nu när vi bara hade en eftermiddag på oss i staden fick vi nöja oss med att betrakta den på avstånd. Ett litet annorlunda fakta är att fenicierna kallade Calpeklippan för den norra klippan, medan den södra klippan var Gibraltar.
Annars är Calpe känt för sina vackra stränder, sitt rikliga fågelliv, bl a vid de gamla saltpannorna utanför staden där det finns flamingos och många andra vadarfåglar.
Vi bestämmer oss för att ta en promenad fram till centrum och som vårt första mål har vi Calle Puchalt, som, förutom Calpeklippan, är en av de mest fotograferade platserna i staden och självklart vill vi dit då. Vägen dit kan vi väl säga gick uppåt, uppåt och så ännu lite mera uppåt. Anledningen till populariteten är den färgglada trappan. Den byggdes på 70-talet eftersom gatan var så brant och i början på 80-talet målades sättstegen så att trappan nu ser ut som en lång spansk flagga.
Trots alla uppförsbackar måste vi ju gå uppför trappan också, även om det blev samma väg ner igen. Själva trappstegen var så vackert stenlagda och flera av de omgivande husväggarna var fint bemålade med olika motiv.
Här uppe ligger också Gamla stan, eller Casco Antiguo, som börjar vid den gamla stadsmuren.
Här strosar vi runtbland vackra hus, en del Street art och kyrkor. Det finns en kyrka som utmärkte sig, men tyvärr inte var öppen. Den hette Nuestra Señora de los Snoes. Den byggdes 1973-75, medan den vackra mosaiken på väggarna invigdes 1997.
Nu är det ändå så väl att har man gått mycket uppför så bör det någon gång bära nedåt och så blir det när vi tar sikte på vattnet och strandpromenaden. Här blir det först en glasspaus innan vi når Calpe Promenade som sträcker sig längs stranden Arenal-Bol.
Nu när det börjar skymma är det fortfarande en del som tar ett kvällsbad, medan de flesta precis som vi flanerar på strandpromenaden. Här står ett landmärke som ofta finns i sydeuropeiska städer och vi får en fin utsikt över Calpeklippan i den lågt stående kvällssolen.
När vi kommer hem satt vi ute en liten stund innan de blodtörstiga myggorna drev in oss och nästa morgon var det dags att fortsätta söderut och förhoppningsvis mot en hägrande verkstad. Nu börjar vi bli trötta på att trängas med en kylbox…
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar