Vi blev två nätter på Camping Pierre Cobartain strax utanför Ribeauville. Om vädret kan vi bara säga att ”rätt som det regnade kom det en skur” och dessutom var vi glada att vi inte stod under något av de stora träden då det blåste >20 m/s i byarna.
En eftermiddag höll det upp och när t o m solen kom fram så skyndade vi oss och tog en promenad in till Ribeauville, 10-15 minuter bort. Det är en av alla fina små städer i Alsace och därtill den allra äldsta. Ännu idag bevakas den av de tre slotten på de omgivande kullarna.
Ribeauville är en mysig stad med ca 5000 invånare. Stadens centrum består i princip av huvudgatan, Grand-Rue, som går tvärs igenom staden. När vi kommer fram till gatans början möts vi av Vinodlarstatyn, från 1909, som en påminnelse om vinodlingens betydelse för trakten.
Sedan är Grand-Rue kantad av mängder med små serveringar och butiker. Där säljs förutom vin, även delikatesser, kläder, souvernirer mm och för oss som fönstershoppar finns det många charmiga skyltfönster.
Här strosar vi sakta fram och passerar många fina hus.
Auberge à l´Eléphant har varit värdshus och härbärge sedan det byggdes 1522. Idag var det vår tur att slå oss ner på uteserveringen under markisen.
Längre fram passerar vi stadshuset l´Hotel de Ville med en vacker fontän utanför.
Staden har en gång varit omgiven av en stadsmur och idag är Butchers Tower (Slaktartornet) kvar av den. Tornet byggdes 1260 och restaurerades 1536. Nu delar det övre och nedre delarna av staden. Med sina 29 meters höjd syns det över hela staden och har blivit en symbol för staden. Namnet har det fått av slakteriet och köttstånden som låg här.
Sedan blev det mycket tid inomhus medan stormbyarna ryckte i Laikan och regnet smattrade på taket. Då blir det gärna mycket äta och fika… Det blev fika med en lokal specialitet, ”Kugelhopf”, som ska vara något mellanting mellan sockerkaka och vetebröd med marinerade russin och mandlar. Det smakade väl sådär…
Då smakade våfflorna som vi stod ute i duggregn och gräddade betydligt bättre, med hemkokt blåbärssylt och vispgrädde…
Efter två nätter på campingen var det dags att ge oss ut på vägarna igen och nu blev målet Pommard, en liten vinby, några km utanför Beaune, som räknas som Bourgognes vinhuvudstad. Här hade vi sett ut ett vinhus som finns med i France Passion, där vi tänkt stanna över natt.
Här i den lilla byn görs robusta rödviner på druvan pinot noir. Vinerna sägs passa extra bra till vilt, vilket vi äter mycket av, och är relativt okända på systembolaget i Sverige. Vi delar den lilla gården med en husbil från Schweiz och går in för en vinprovning. Vi får prova tre olika viner; ett enklare vin, en Pommard och en Pommard 1:er cru. Samtidigt får vi en föreläsning på fransk-engelska om hur vinerna framställs och hur de klassas i den här lilla delen av vinvärlden.
På den sista flaskan står det angivet exakt från vilken odlingslott vinet kommer och det är så de många gånger kvalitetsklassas.
Även om vinerna var smakrika och goda blev det inget köp då vi inte tyckte de var värda sitt pris. De båda bättre vinerna kostade 350 resp 440 kronor och för vår del kan vi inte uppskatta ett sådant vin. Då föredrar vi en Amarone utan någon som helst tvekan.
Nästa morgon åker vi den lilla biten in till Beaune men vad vi hittar på då kommer i nästa inlägg…
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar