När vi lämnade vingården norr om Koblenz satte vi in GPS:en på Sankt Aldegund en ort längs Mosel som vi aldrig besökt tidigare. Vi har hört mycket positivt om den både på sociala medier och av goda vänner. Här finns en ställplats precis vid Mosels strand. Det är en enkel ställplats men det finns färskvatten och tömning, samt el för 3€ om man behöver. Ställplatsen kostar 12 € och vi bestämmer oss för att stanna två nätter.
Den första eftermiddagen går vi rakt över gatan till Weingut Walter J Oster och den historiska vinkällaren.
Här finns inte bara viner av alla de slag utan även många sorters likörer och starksprit. Dessutom kryddor, oljor, vinäger och t ex olika risottoblandningar. En påse tomatrisotto fick följa med oss hem och bli kvällens goda middag.
Här finns också utställningar i valven med både konst och äldre föremål som t ex använts vid vintillverkning.
Vi hittade en liten broschyr, med en karta som beskrev en kort promenad i de äldre delarna av Sankt Aldegund. Som i alla samhällen här vid Mosel blir det en kuperad promenad, förbi Pfarrkirche, med ett minnesmonument över de ortsbor som stupat i olika krig.
Vi fortsätter upp bland de gamla fina husen och kommer upp till Romantische Alte Kirche. Härifrån får vi en fin utsikt över omgivningarna.
Nästa dag lättar molnen och vi blir plötsligt otroligt promenadsugna. Drygt tre km norrut längs Mosel ligger Bremm och där har man en fantastisk utsikt över den mest berömda Moselschleife (skarpa svängen på floden). Vi har varit här för ett par år sedan då vi istället bodde i Erdiger Eller, några km åt andra hållet. Vi fick en underbar promenad med fina vyer längs vägen.
När vi kom till Bremm gick vi upp till utsiktsplatsen ovanför kyrkan och här fick vi nog uppleva resans vackraste vyer hittills.
Sedan var det bara att trava samma väg tillbaka igen…
…och längs gångstigen stod en kvinna och sålde färska valnötter. Självklart fick ett kilo valnötter följa med oss hem.
När vi kom hem var det riktigt skönt väder så nu var det första gången vi kunde ta ut bord och stolar och njuta av en utomhusfika. Så mysigt att sitta där och se pråmarna och passagerarbåtarna glida förbi.
Nästa dag var det dags att fortsätta ännu en bit neröver. Det blir en övernattning i Mehring. några mil innan Trier. Här på Wohnmobilstellplatz Zellerhof stannade vi för två år sedan på vår väg till Toscana.
Nu var det otroligt nog redan dags att fira att vi bott ett halvår i Laikan (vart har tiden tagit vägen?). Naturligtvis firades detta med en festmåltid bestående av sill och potatis, medan ett regnväder drog in.
Vi sov gott men vaknade till ett rejält smatter på taket. Trots det var vi tvungna att ge oss ut och ”pimpa” Laikan med ”Angles Morts” dekaler, eftersom vi bara har några mil till franska gränsen.
Det blir en resa i gråväder och regn, men vi hoppas, hoppas att vädret har ändrat sig innan vi når dagens mål; Colmar…
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Nils-Åke Hansson Avbryt svar