Vi beslutar oss omgående för att stanna två nätter i Celle för att få en heldag i den fina staden. Här har vi varit några gånger tidigare,men en liten dos korsvirkeshus är aldrig fel. Celle har en lång historia och grundades i slutet av 1200-talet. Idag är det en relativt stor stad med 70 000 invånare.
Ställplatsen i Celle ligger centralt och har ett 70-tal platser. Ändå var det bara ett fåtal lediga platser när vi kom dit en sen vardagseftermiddag i mitten av oktober. Här betalar vi 18 €/natt och sedan finns det ett kort man laddar med pengar för att använda till el, dusch och färskvatten. Resterande pengar får man tillbaka när man checkar ut.
Ställplatsen ligger så vi går bara genom parken, Französisher Garten innan vi kommer till centrum. Här kommer vi till den vackra lindallén, som ofta fotograferas. Nu får vi uppleva den i höstskrud och det är så vackert när de gula löven singlar ner På marken.
Nu kommer vi snart fram till centrum och alla vackra korsvirkeshus. En del har anor från 1500-talet och genom ömsesidiga överenskommelser blev Celle aldrig bombat under andra världskriget, därför har vi möjligheten att gå här och njuta idag.
De är vinda och skeva, men kanske är det just detta som gör dem så charmiga. Det näst äldsta korsvirkeshuset är Hoppener Haus och det byggdes 1532.
Vi fortsätter fram mot det gamla rådhuset och Sankt Marien kirche och idag var kyrkan öppen så vi även fick se insidan.
Strax bredvid ligger det Gamla Rådhuset och detta fascineras vi av varje gång vi ser det. Det är ”illusionsmålat”, så det ser ut som om det är stenväggar, men väggarna är alldeles släta vid en närmare kontroll. Här finns också en Rådhuskällare, med restaurang, även om det inte blev någon måltid där den här gången.
Vi fortsätter till slottet, som byggdes runt 1530, men då hade det funnits en borg på platsen i många år. Redan i slutet på 900-talet fanns här ett försvarstorn. Då vi varit här tidigare både med husbil och på en bussresa med guide kände vi inga måsten idag om att vi behövde gå in här eller där, utan vi bara strosade omkring i staden.
Det blev en skön kväll i Laikan då ett stilla regn började falla. Nästa dag hade vi tänkt oss ett besök vid Externsteine, en av alla de platser vi har på vår önskelista, men ett kompakt gråväder och ett idogt duggregn gjorde att det inte alls kändes speciellt lockande, men platsen finns väl förhoppningsvis kvar nästa gång vi passerar.
Istället styrde vi söderut mot Mosel. Vädret blev faktiskt lite bättre efter hand så efter ca 40 mil på vägarna var vi mer än nöjda och tittade efter en plats för övernattning. På Park4Night hittar vi en vinbonde vid rhen, Peter Hohn, ett par mil norr om Koblenz. Vi ringde honom och var välkomna att stanna där. Här står vi på en gräsmatta bland stora valnötsträd, men tyvärr är vi lite för sena för att kunna plocka färska valnötter. Vi blev välkomnade och självklart fick vi komma in prova några av hans viner. Vi köpte med oss två olika riesling och en grauburgunder, som fick bli dryck till kvällens laxmiddag.
Givetvis ville vi ta en promenad längs vinodlingarna nu när det inte regnade längre. Vi har varit här nere vid Mosel och Rhen både tidig vår när vinstockarna står kala och i skördetid då druvklasarna hänger där mogna och lockande. Det här är däremot första gången vi fick se sluttningarna i höstfärger.
Vi gick fram till den lilla byn Leutesdorf och på hemvägen gick vi ner och följde Rhen innan vi gick upp bland vinrankorna och tog den vägen hem.
Efter den här långa dagen sov vi gott trots närheten till både den stora vägen och järnvägen. Nästa morgon fortsätter vi mot Mosel så fortsättning följer….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Susanne Avbryt svar