När vi vaknade upp i Lidköping, den här måndagen, och gräsmattan var frostig, kändes det nästan overkligt att det äntligen var dags för oss att ge oss iväg på vår första övervintringsresa. Färjebiljetten bokade vi redan i april då Stena Line hade ett ”försäsongserbjudande” vi inte ville missa. Förmiddagen gick i ett nafs då vi ville lämna dotterns villa i ett hyfsat skick, göra de sista inköpen och gosa lite extra med Rocky. som nu blir omhändertagen av ”farmor” de sista dygnen innan familjen kommer hem.
När vi lämnade Lidköping hade morgonens frost övergått i ännu en vacker om än lite kyligare höstdag. Vi var på plats på Tysklandsterminalen i god tid så vi hann med en kopp kaffe i incheckningskön, innan det var dags att köra ombord.
Den här resan hade vi bokat en ”Skylight suite” på plan 11, vilket vi gjort några gånger tidigare. Tittar man på hyttpriset verkar det kanske dyrt, men när det ingår ett glas välkomstbubbel, fri tillgång till kaffe, kakor, choklad, frukt och juice, i loungen utanför, under hela resan, två små flaskor rödvin på rummet och dessutom frukostbuffé (som vi annars fått köpa till för 195 kr/person) blir skillnaden mot en enklare hytt nästan försumbar. Den här gången blir det Stena Germanica vi åker med och som vanligt blir det många trappor att trava i från bildäck på plan 5 till hytten på plan 11, så ett glas bubbel sitter fint…
Vi tar det lite lugnt på rummet innan det är dags för avgång. Då går vi ut på däck och får så fina vyer över Karlatornet, kranen på Eriksberg och sedan Älvsborgsbron i den vackra solnedgången. Tänk att det brukar vara då det verkligen känns att vi är på väg.
Sedan är det dags för en bit mat och vi avslutar med en öl i baren innan vi drar oss tillbaka och sover alldeles ovaggade.
Efter frukost är det snart dags att åka i land och som vanligt blir det en liten tur ut till Citti Park för några inköp.
Vi fortsätter sedan söderut och tänk, den här gången gick resan förbi Hamburg utan några som helst köer och stopp.
På våra telefoner har vi märkt in många orter och sevärdheter på Google Maps och på vår väg söderut har vi tänkt bocka av några av dem. Idag ställer vi in GPS:en på Uelzen, en liten stad i Niedersachsen. Vad är då Uelzen känt för? Inte är det många städer vars största sevärdhet är en järnvägsstation men så är nog fallet här.
Vi parkerar på en parkering där det finns ett antal större platser just för husbilar och så blir det en promenad fram mot centrum. Där finns det en del fina korsvirkeshus.
Dessutom finns flera grupper med ”stenstatyer” av Dagmar Glemme. De står på olika ställen på trottoarerna och vi tycker de är riktigt läckra.
Vi går mot stationen och den här dagen var det riktigt skönt att få en promenad efter många mil i husbilen.Snart kommer vi till järnvägsstationen, som byggdes om i slutet av 1990-talet inför världsutställningen Expo 2000, efter ritningar av den österrikiske konstnären Friedensreich Hundertwasser.
Stationsbyggnaden är en s k ”kulturstation”, en KuBa (KulturBahnhof) och används, förutom som järnvägsstation för just kulturevenemang av olika slag. Vi tycker många detaljer var riktigt läckra och att det är härligt med alla färgstarka pelare, så visst kan vi förstå att den blivit en sevärdhet.
Sedan hade vi tänkt oss stanna över natten på en ställplats vid en småbåtshamn, ett par km utanför staden, men nu hade de, enligt Park4Night, 15 platserna decimerats till 6, så självklart var dessa upptagna. Då fortsatte vi efter en titt på kartan ytterligare ett stycke söderut och hamnade i en stad vi besökt ett par gånger tidigare, nämligen Celle. Även här, där ställplatsen har ett 70-tal platser, var det i princip fullt, men nu ska vi ta en riktigt lugn kväll innan vi fortsätter mot nya resmål.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar