När vi inte hade någon tid att passa i Lindome började vi diskutera vad vi skulle hitta på när vi nu var nere i Sjuhäradsbygden. Gräne Gruva kom upp som ett förslag. Det är en plats som vi läst om hos flera husbilsåkare på sociala medier.
Vad är då Gräne Gruva? Det är idag ett populärt utflyktsmål och en del av Ekomuseum nedre Ätradalen.
På vägen fram till huvudparkeringen åker vi förbi en parkering där husbilar kan stanna för natten. Den stora parkeringen är en bra utgångspunkt för vandringar och utflykter i området. Här finns ett flertal grillplatser med ved, ett ”Trolltorg” och många fikabord. För vår del var det tid för lunch och vad passar bättre än att tända en brasa och sedan grilla några korvar över glöden.Tänk att något så enkelt kan smaka så gott ute i det fria.
Vad gäller ställets historia hade berggrunden runt Holsljunga alla förutsättningar till den gruvbrytning som runt förra sekelskiftet skulle ge sysselsättning och försörjning för traktens invånare.
Brytningen vid Gräne Gruva pågick i perioder mellan 1899 och 1932. Arbetarna i dagbrottet splittrade berget till rena mineraler med enkla verktyg, såsom slägga, handborr och dynamit. Kvinnor och ibland barn hackade rent malmen i mindre bitar innan den kördes med skottkärra ut på platån till en ränna som ledde ner till hästdragna malmvagnar. I början drogs vagnarna ner till vattnet och lastades om på pråmar. I början på 1900-talet anlades ett stickspår ute vid järnvägen mellan Limmared och Falkenberg. Hit kördes vagnarna via en bro över maderna. Sedan gick transporten till Tyskland med båt där fältspat användes till porslinstillverkning medan kvarts och sprängsten användes som fyllning i granater.
Från parkeringen utgår flera olika leder, bl a en ”Trollstig” på 800 m med trollfigurer längs vägen. vi går en bit på den Blå slingan och kommer då snart till dagbrottet där de 20 meter höga väggarna vittnar om det hårda arbetet.
Längs vägen finns både informationsskyltar och rostiga figurer, som beskriver hur arbetet gick till.
När vi kommer lite längre bort når vi en bro där bron byggdes för transporterna till järnvägen.
Eftersom himlen börjar täckas av riktigt mörka moln vänder vi tillbaka, istället för att gå runt hela slingan. Först hade vi tänkt stanna här uppe över natten men sedan kom idén upp att vi kanske skulle besöka ”Det Gula Huset” i Ullared när vi bara hade några mil dit. vi åkte till GeKås ställplats på Varbergsvägen, ett par km från samhället. På ställplatsen fanns all service utom el och de 50 platserna var stora och rejäla för priset 120 kr. På morgonen åkte vi fram till varuhuset. Det var ganska lagom med folk och vi hade snabbt fixat våra inköp. Som vanligt inhandlar Lars en del Sonaxprodukter till polering och vaxning av bilen, så förhoppningsvis åker vi söderut i en blank bil…
På vägen hem gjorde vi ett stopp i Svenljunga. På vad som tidigare var en gammal soptipp står sedan 2021 ”Svensk älg 22” Under 2022 fick älgen sällskap av ”Silverörn” och 2023 kom den tredje statyn ”Svensk björn 6500” på plats, Konstnären heter Mohannad Solaiman, och vad vi sett av honom tidigare är den stora stålhästen ”Syrian horse”, som står i Uddevalla. Vi tycker de här enorma figurerna är riktigt läckra.
Det blev sista stoppet på den här turen och vardagsbestyr som pensionärsarbete på golfbanan och en ”symöteslunch” stod på veckans schema och tänk så fort dagarna går!
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Sara i Barcelona Avbryt svar