På den här platsen beslöt Karl XI, 1680, att anlägga Sveriges nya marinbas och idag är Karlskrona Europas bäst bevarade örlogsstad. Karlskronas stadsplan med sina unika varvs-och befästningsmiljöer gav staden världsarvsstatus 1998. Nu är det vår tur att strosa runt i den vackra staden.
För snart tio år sedan bodde vi ett par nätter på ställplatsen i hamnen och besökte då det otroliga Marinmuseet, ett besök vi verkligen kan rekommendera, men den här vackra dagen blev det istället en promenad längs stadens gator. Vi parkerade nere vid Bastion Aurora. Här står en staty på Erik Dahlberg, som var ansvarig för Karlskronas stadsplanering. Han var även fästningsarkitekt.
Vi går uppför Vallgatan och där till vänster ligger Amiralitetskyrkan, Ulrica Pia. Här skulle det vara begravning så vi kunde inte gå in, men den mest kända sevärdheten står utanför vid kyrktrappan, nämligen Rosenbom. Han har stått här sedan slutet av 1700-talet. Numera finns originalet inne i kyrkan och en kopia från 1956 står utanför. Rosenbom är en fattigbössa, där vi än idag kan lyfta på hatten och skänka en slant. I handen har han ett plakat med texten:
Ödmjukast jag Er ber
Fast rösten är nog matt
Kom lägg en penning ner
Men lyften uppå min hatt
~ * ~
Säll är den som låter sig
Wårda om den fattige.
Vi fortsätter fram emot Amiralitetsklockstapeln. När den uppfördes 1699 var den inte ämnad för kyrkklockor utan var ”vällingklocka” för örlogsvarvets arbetare. Först 1909 började klockstapeln användas till kyrkoringning av Amiralitetskyrkan. Idag är den både ett landmärke och ett dominerande inslag i stadsbilden.
Stortorget är ett av Europas största stenbelagda torg och ligger på Trossös högsta punkt. Här står statyn av Karl XI och blickar ut över sin stad och sitt torg.
Vid torget ligger Blekinge tingsrätt, i ett vackert hus, och två fina kyrkor, Fredrikskyrkan och Trefaldighetskyrkan vilka vi besökte.
Vi började med Fredrikskyrkan som började byggas 1720, men det dröjde till 1744 innan den invigdes.
Fredskyrkan är en typisk barockkyrka ritad av Nicodemus Tessin d y (mest känd som arlitekt till Stockholms slott). Sedan har den renoverats flera gånger, senast 2015-2018 och det ska vara en av de mest omfattande renoveringar av en svensk kyrka någonsin. När vi kommer in i kyrkan möts vi av en modern, gigantisk dopfunt. Den är utskuren ur ett stycke diabas från Skåne.
Det vita altaret är av carraramarmor och också det utskuret ur ett enda stycke.
I kyrkan finns vad som sägs vara en av Sveriges vackraste orgelfasader, daterad 1764.
Sedan går vi över till den vackra Trefaldighetskyrkan, som också kallas Tyska kyrkan, eftersom den fram till 1846 var Karlskronas tyska församlings kyrka. Även här är Nicodemus Tessin d y arkitekt.
Invigningen av den skedde 1709, men båda kyrkorna förstördes mer eller mindre i stadsbranden 1790. Den här kyrkan tyckte vi var otroligt vacker. Taket är ett riktigt konstverk, gjort av bildhuggaren Johan Törnström.
Dopfunten är från 1685 och gjord av röd öländsk kalksten.
Under de rejäla golvplankorna finns ett gravvalv där ca 30 personer av familjen Wachtmeister, däribland en av stadens grundare Hans Wachtmeister, har sin sista vila.
Nu är det hög tid för lunch och idag faller valet på en indisk restaurnag med uteservering. Det blir varsin kycklingrätt. Tänk att sitta ute i T-shirt och luncha i september.
Mätta och belåtna sökte vi oss ut mot stadsdelen Björkholmen, som kan ses som en riktig motpol till de ståtliga byggnaderna på Trossö. Stadsdelen består av en kuperad ö, som numera är förbunden med Trossö, efter utfyllnadsarbeten på 1800-1900-talen. Här bodde varvsarbetarna, då varvet låg precis bredvid. De bodde då i låga små trähus, av vilka ett antal finns bevarade från 1600-talet. Att de klarat sig så bra beror i många fall på att de är byggda i ek, som kom från båtbyggena och varvet.
Vi gick gata upp och gata ner (alla gatorna hade fått namn efter fartygstyper och amiraler) i den charmiga stadsdelen. Det var så otroligt mysiga kvarter och det såg ut som om de boende idag verkligen försökte sköta om husen. Idag är bebyggelsen blandad men de nyare husen är byggda i sådan stil att de harmoniserar med de äldre. Här hade vi nästan kunnat tänka oss att bo…
När vi kände oss nöjda med Karlskrona för den här gången åkte vi ut till Sturkö och Caravan Clubs camping där. På Elmiamässan förra året blev vi medlemmar i CC och då fick vi ett presentkort att utnyttja för ett par nätter på bl a den här campingen. Nu blev det faktiskt en ”komma-fram-öl” i solen och den här första kvällen blev det ren avkoppling. annars är nog Sturkö mest känt för oss för vad som hände här i oktober 1981…
Mellandagen bestämde vi oss för att ta en rejäl promenad och valet föll då på Uttorpsrundan, som mestadels går i Uttorps naturreservat. På en informationsskylt står det ”Området är en mosaik av ljung- och gräshedar, hagmarker och åkerlappar, skogsdungar samt hällmarker och genomkorsas av vällagda stenmurar…”
Det blev ett par timmars härlig promenad längs små grusvägar och fina stigar. Vi gick igenom ljunghedar, som nästan blommat ur, fin ekskog och så var det ju de fina stenmurarna…
Plötsligt hör vi en hackspett som går löst på en död trädgren och vi har turen att den stannar och poserar för oss.
Nöjda med dagen och med hettande kinder kunde vi njuta av ännu en måltid i härligt utesittarväder på en camping där många av säsongsgästerna höll på att packa ihop inför hösten.
På söndagen var det dags att lämna Sturkö för den här gången och så sakteliga dra oss norrut för att på onsdag morgon vara på plats och checka in på mässcampingen på Elmia för några dagars intensivt mässbesök.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Joacim Karlsson Avbryt svar