På senare tid verkar det som om vi fått en förkärlek för myrar och mossar. I höstas vandrade vi på Rösjömosse, i april blev det en runda på Dumme mosse och nu när vi lämnade Ulricehamn styrde vi mot naturreservatet Komosse, som ligger söder om vägen mellan Ulricehamn och Jönköping.
https://bmlarsreseblogg.com/2024/10/21/fotovandring-pa-rosjo-mosse/
https://bmlarsreseblogg.com/2025/04/10/fukttest-fast-gasoltank-och-en-varpromenad-pa-dumme-mosse/
Komosse räkna som södra Sveriges största myrområde. Vi åker till parkeringen vid Mörkö, norr om sjön Trehörningen. Härifrån utgår Björnöleden, en knappt fem km lång natur – och kulturstig, som till stora delar är spångad. Här på parkeringen får vi även övernatta och platsen finns med på Park4night.
Vi ger oss iväg i den sena eftermiddagssolen. Fågelsång välkomnade oss när vi klev in i skogen och senare hör vi flera gökar som lockar med sitt välkända läte. Efter bara ett par hundra meter kommer vi till en gammal torvlada som var i bruk när man för länge sedan bröt torv på mossen. Numera finns här ved som man kan ta med om man vill elda på grillplatserna.
Snart blir leden spångad och ibland ser det ut som om den inte har något slut. Det känns som om vi är ute i riktig vildmark och inte så nära civilisationen som vi faktiskt är. Trots att det varit torrt så länge ser det inte ut att vara någon god idé att trampa bredvid spången.
Den växt som vi ser mest är tuvullens vita vippor som rör sig i vinden mellan små björkar och vindpinade tallar.
Här och där passerar vi informationsskyltar om både natur och kulturhistoria. Inne i skogen får vi se en stor sten, Medelstenen. Det sägs att under reformationen när Gustav Vasa försökte lägga beslag på kyrkans rikedomar gömde folket kyrksilvret under den här stenen.
Snart är vi framme vid Björnsjön och rastplatsen Lilla Björnön. Här är det välordnat med vindskydd, grillplatser och möbler.
Här finns också en formation med fem stenar. De härstenrösena användes förr som gränsmarkeringar och dessa stenar markerar gränsen mellan Småland och Västergötland. I denna punkt möts också fyra gamla kyrksocknar (Mulseryd, Strängsered, Grönahög och Ölsremma).
Sedan fortsätter vi på spångarna över mossen. Vi passerar Råttöbäcken, som också skulle behöva lite mer vatten. Vid kanten ser vi plötsligt vattenklöver.
Vi kommer till korsningen där vi tar av mot fågeltornet. Det är en fin utsikt men några fåglar ser vi ej.
Nu ser vi de späda bladen och någon blomma, av vad som ska bli mossens gula guld till hösten, naturligtvis hjortron.
Innan vi kommer tillbaka till torvladan passerar vi en ganska nybyggd grill/rastplats med en härlig utsikt i kvällssolen.
Tillbaka vid bilen blir det en bit mat och sedan sov vi så gott som vi bara gör i husbilen, alldeles ensamma här mitt ute i ingenstans. Nästa morgon vaknade vi av ett stilla regn och vi fortsätter österut….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Anna i Portugal Avbryt svar