Så har det redan gått en vecka sedan vi kom hem från vår alldeles för korta Gotlandsresa. På söndagen när vi vaknade i hemtrakterna åkte vi ut till Nohlmarkens naturreservat söder om Skövde, för tanken var att alla de smörbollar som brukar växa där skulle ha slagit ut, och visst var det så.
Det är ett underbart ställe och nog får det bli en ny tur dit lite senare i sommar då många sorters, inte helt vanliga, orkidéer blommar där. Nu såg vi bl a den lilla fina majvivan, Natt och dag, backsippor m fl.
Vi åkte sedan ut och sov på husbilsplatserna vid Arboretum för att ha nära till bilverkstaden på måndagen. När vi kom dit lovade de att försöka hinna åtgärda vår växellåda i denna eller nästa vecka. Nu började temperaturen stiga och efter lunch fick vi en härlig 18-hålsrunda på golfbanan med efterföljande korvgrillning i kvällssolen.
På tisdagen kändes det som sommar, shorts och kjol var perfekt klädsel när Lars spelade 60-golf och jag åkte in till Falköping för ett välbehövligt besök hos hårfrisörskan. Eftersom det här skulle bli den andra och sista ”sommardagen” för den här gången passade vi, den här eftermiddagen, på att ta personbilen upp till Kinnekulle, ”det blommande berget”. Nu var det exakt rätt tid att åka dit och vi var definitivt inte ensamma. Vårt första stopp blev beståndet av guckusko ovanför Hjelmsäters herrgård. På stigen in mötte vi först B-M:s f d arbetskamrat, Anna-Lisa med man och hund. Medan vi står där och pratar kommer ytterligare ett känt ansikte vandrande. Det var Eva Udd, som skriver den fina bloggen https://levasomeva.se Alltid lika skoj att träffa på bloggare man följer och byta några ord IRL. Framme hos guckuskon, som är Sveriges största orkidé, föll vi verkligen på knä. De här blommorna är riktiga skönheter här i eftermiddagssolen.
Sedan fortsatte vi till Munkängarna, där ramslöken nu blommade i snövita, gudomligt doftande mattor..
På vägen hemåt åker vi ner i Hällekis hamn, för att se hur de 14 nya ställplatserna, som båtklubben har fixat till, ser ut. Här var det fullt till sista plats och husbilsåkarna njöt verkligen av kvällssol, nygrillat och en härlig utsikt över Vänern. Det kändes verkligen som sommar (även om vi visste vad SMHI hotat med redan nästa dag).
Vårt sista stopp på Kinnekulle den här magiska kvällen blev vid Österplana kyrka för att gå ut på heden. Där blommade många S:t Pers nycklar och säkert andra nycklar också. Däremot såg vi bara några knoppar av flugblomster och av de små krutbrännarna vi såg förra året syntes inte ett spår, där de var inramade av stenar som skydd.
På onsdagen var det åter dags för en arbetsförmiddag med ”worktouren”, på golfbanan. Lars var bl a med och rensade i övningsbunkern medan jag och trädgårdsgruppen gick löst på rabatterna runt klubbhuset. Tänk vilken tur vi hade; precis när vi plockade ihop våra verktyg började regnet droppa. Den här dagen gjorde 21 pensionärer totalt 84 arbetstimmar, vilket innebär drygt två arbetsveckor.
Eftersom det nu endast skulle bli ett par grader varmt kände vi att det kunde vara skönt att hjälpa gasolvärmen med lite el, så vi åkte tillbaka mot Hällekis hamn och ställplatsen där.Nu var det verkligen ingen trängsel här och utsikten en helt annan än dagen innan. Här satt vi inne i värmen och tittade bl a på vad husbilsresenärer pysslade med på Youtube.
Vi hade tänkt stanna två nätter men nästa morgon hade vi inte hunnit upp när telefonen ringde och vår verkstad undrade om vi kunde komma med Laikan? Självklart ville vi det och efter att ha lämpat över det nödvändigaste för ett par dagar (tack och lov har vi inte sålt KIA:n än) åkte vi och lämnade husbilen. Vi har löfte om att få kinesa hos yngsta dottern, Sandra i Lidköping, så dit begav vi oss. På fredagen blev det mormors lott att steka ett rejält lass med köttbullar och självklart gör jag det när det är en av killarnas favoriträtter.
Några parti UNO blir det och Lars får köra några set pingis med lillebror innan vi fick åka med honom på tennisträning.
Just när vi satt i tennishallen kom det efterlängtade telefonsamtalet. De hade hittat felet på växellådan och åtgärdat det, så Laikan stod körklar utanför verkstaden.Självklart känns det riktigt bra att de hittat ett specifikt fel så nu hoppas vi kunna åka bekymmerslöst framöver, så skönt!
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar