Efter vår fotodag utanför Mantorp och en övernattning längs vägen kom vi till Nickstabadets Camping i Nynäshamn vid lunchtid i söndags. Här hade vi bestämt träff med Yvonne och Jakob. När vi kom fram bjöd de snälla vännerna på lunch och det vankades våfflor med först salta och till efterrätt söta tillbehör. Till detta blev det ett glas cava. Som vanligt blev det mycket trevligt surr eftersom vi inte setts på ett par månader.
Under tiden passade jag på att köra en tvättmaskin för efter lördagens krypande under fotopassen var våra kläder i extremt behov av en tvätt. Nu hamnade vi i lite matkoma men efter lite vila tog vi en promenad längs vattnet. Där låg några skäggdoppingar och ruvade i sina bon inte så långt från stranden. EftersomYvonne var den enda som hade kamera med sig har jag lånat en av hennes fina bilder.
På kvällen blev det lite knytis med diverse plockmat så vi var både trötta och mätta när vi kröp ner i sängarna.
På måndagsmorgonen var vi glada för att vi bara hade en tio minuters resa ner till hamnen och Gotlandsfärjan som skulle avgå klockan 09. Det var ingen större trängsel på färjan en måndagsförmiddag i maj, så vi fick en lugn överfart och när vi efter 3,5 timmar anlände till Visby åkte vi neråt Ekstakusten, ett par mil söder om Klintehamn. En lång sträcka av Ekstakusten är naturreservat och därmed skyddat för exploatering. Här är det tillåtet att stanna med husbil över natten på ställen märkta med en P-skylt. Vi hittar en fin plats med utsikt över Stora och Lilla Karlsö.
Nu var det hög tid för lunch och vad ska vi äta för att fira att vi trots diverse motgångar ändå befinner oss på Gotland. Självklart blev det Matjessill och potatis, lika gott som vanligt!
Sedan blev det en promenad norrut. Den strandnära delen av reservatet är fattig på växtlighet men på andra sidan vägen tar en lågvuxen strandskog vid. De yttersta tallarna är verkligen tuktade av vind och saltstänk.
Då passerar vi först Skansudd som fått sitt namn efter den försvarsanläggning som uppfördes 1712 – 1713, då ett ryskt anfall väntades. Den består av en 130 m lång vall av grus och sand. De flesta skansar byggdes för fyra kanoner, men denna försågs med hela nio kanoner. Under första världskriget låg här en kustsignalstation och platsen användes sedan av Hemvärnet fram till 2004. Nu syns inte mycket av den…
Sedan kommer vi till Torsarve kvarn, som idag sköts av Hembygdsföreningen. Mitt över vägen växer mängder med lila orkidéer av något slags nycklar. Jag tycker de flesta är så lika så vilka arter det är vet jag definitivt inte, men vackra är de!
Nästa morgon går promenaden istället söderut Då kommer vi snart till Kronvalls fiskeläge. Det var Ekstakustens största fiskeläge innan Djupvik byggdes i slutet av 1800-talet. Nu står här några strandbodar och åtminstone Kronvallsboden ägs och sköts av Eksta Hembygdsförening. Det är så kargt och vackert här. Det påstås att det var just här som Valdemar Atterdag landsteg den 22 augusti 1361, men huruvida det stämmer vet nog ingen. Däremot var Linné här på sin gotländska resa. Den 13 juli 1741 kom han ridande med sitt sällskap för att åka ut till Stora Karlsö tillsammans med häradshövdingen som äger ön och ett par lantmätare.
Nu faller faktiskt några regndroppar och åskan mullrar över vattnet så vi vänder hemåt igen. Omgivningarna är lika vackra i gråvädret som de var i solen igår.
Av åskvädret blev det inget så på kvällen tände vi en brasa i vår Petromax och kunde (väl påklädda), grilla och äta hamburgare medan solen började dala.
Det blev en magisk solnedgång, men då hade vi redan krupit in i värmen.
Nu fortsätter vi söderut och som vanligt blir det fortsättning följer….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar