Idag är det en högtidsdag för Lars då det är första söndagen i mars och dags för årets Vasalopp. På 80-talet var han med och åkte i ”Fädrens spår för framtids segrar” vid sex tillfällen så visst kan jag förstå att det lockar. Självklart intogs vår frukost framför den häftiga starten från Berga by. Att han sedan fick jubla åt två svenska segrare gjorde inte förmiddagen sämre.
För min del bar det istället iväg på fotoutflykt med vår fotoklubb. Vi var sju stycken som begav oss till Ekedalen. Här träffades vi vid den lilla parkeringen vid Ödegårdsstigen, vandringsleden som sträcker sig genom naturreservatet. Reservatet utgörs av ädellövskog. De äldre träden är planterade med tyska plantor under 1870-talet av friherre Reinhold von Essen. Skogen består i huvudsak av bok, avenbok, gråpoppel, sykomorlönn och silvergran. Nu är marken täckt av torra blad och bokarna har ännu en del blad kvar, men tänk att snart börjar de ljusgröna boklöven att komma och den lövsprickningen är verkligen speciell.
Vi går längs leden en bit innan vi viker av mot ett litet vattenfall. Här får vi hålla tungan rätt i mun då det är isigt och lerigt på stigen och massor med trädstammar att kliva över, så några foton blev det inte tagna. Framme vid vattenfallet blir det kameralek och givetvis kaffe och smörgås på en trädstam. Tänk att det alltid smakar så bra!
Jag vågade mig på att försöka leka lite med multiexponering, efter inspiration av Thomas Öhrn Karlsson, som besökte vårt fotoklubbsmöte i veckan och visade sina mycket speciella bilder. Eftersom jag vet att några som läser våra blogginlägg tycker mycket om ödehus och liknande kan jag tipsa om hans Instagramkonto om ni inte följer det. @thomasornkarlsson
Eftersom döda träd inte plockas bort i reservatet har skalbaggar och svampar här funnit en perfekt livsmiljö.
Över 241 olika svamparter har noterats och tänk att även den här årstiden hittade vi några små exemplar.
När vi var nöjda med vårt skogsbesök gjorde vi ett stopp vid Gestrilen, ett litet stycke härifrån. Här har man sedan länge trott att slaget vid Gestilren ägde rum år 1210. Detta slag markerade slutet för maktkampen mellan de erikska och sverkerska kungaätterna. Här restes en minnessten med inskriften ”sjuhundra år efter slaget vid Gestilren reste västgötar denna sten 1910 – Gud skydde Sveriges rike”.
Vid korsningen strax bredvid står ”Granne Påle”. Det är en kopia av en vägvisare i trä från 1700-talet med en smidd krona. Den är placerad i en fyrvägskorsning och på sidorna står det vart vägarna går, t ex södersidan har texten ”Wägen till Dimbo”. Enligt 1734 års gästgivareordning skulle vägvisare sättas upp där vägen förde ”till någon stad, sochn, bruk, sjöhamn eller annan kundbar ort”. De här gamla vägvisarna räknas som fasta fornlämningar och är därför skyddade i lag sedan 1943.
En större kopia av ”Granne Påle” står i rondellen strax innan man åker in i Tidaholm.
Jag kom sedan hem lagom för att få ta del av det spännande 20 km-loppet i VM i längdskidor. Så härligt för Ebba Andersson att ta hem det med ett par cm. Nu är det bara att hoppas på fler dagar med vårkänning….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till JoY Avbryt svar