Nu var det dags att klara av den sista etappen på vår resa. tillbaka till Windhoek och fina Hotel Avani, där vi bodde vår första natt på resan. Idag tog vi det riktigt lugnt och åkte upp till takbaren på 15:e våning där vi njöt av utsikten och ett glas svalt vin.
På kvällen var det dags för en avslutningsmiddag på den populära restaurangen Joe´s Beer House. Tyvärr nådde maten här inte alls upp i nivå med vad vi tidigare ätit, även om miljön var mysig och sällskapet trevligt…
Nästa förmiddag skulle vi åka en tur genom staden med vår egen Uannie som guide. Vi började med en tur genom stadens township, Katutura, som ofta kallas ”Silver City”, eftersom de flesta husen är byggda av korrugerad plåt, som lyser som silver i solen. Här bor ca 2/3 av Windhoeks 494 000 (2024) invånare.
Här gjorde vi bara ett stopp och det blev på den lokala matmarknaden. Uannie gick med oss och introducerade oss till en del av de livsmedel som vi även fick ta del av i Mondesa township. Som synes såldes matolja och andra flytande varor i återbrukade spritflaskor medan bönor och mopanelarver mättes upp i konservburkar som innehållit motorolja eller andra nyttigheter.
På köttavdelningen kan vi väl inte påstå att vi blev direkt sugna på lunch även om det som tillagades på de stora stekborden faktiskt doftade ganska gott. Uannie köpte ett par portioner mat som han gav bort till några små pojkar.
Sedan fortsatte vi till Kristuskyrkan, som Lars var och tittade på vår första dag då jag fick åka ut till flygplatsen och hämta bagage. Nu kunde vi även kika in i kyrkan som var öppen på söndagen men den pepparkakshusliknande kyrkan var mycket enkel invändigt.
Namibias Independence Museum var stängt på söndagen så det fick vi bara titta på utvändigt.
Sedan fortsatte vi förbi den gamla fästningen innan vi återvände till hotellet.
Vips var det dags för en sen lunch och efter den var det dags att plocka fram jeans och tröja (även om det kändes konstigt i värmen) innan vi tog bussen ut till flygplatsen, Hosea Kutako International Airport, ca 45 km öster om staden, där planet lyfte mot Frankfurt fram på kvällen, för att slutligen landa på Landvetter vid lunch efter ett par oförglömliga veckor.
Här kommer en liten sammanfattning och lite fakta om vår resa. Vi åkte ca 260 mil i buss, så visst blev det några långa åkdagar då merparten av vägarna är grusvägar av varierande kvalitet, medan de asfalterade vägarna är mycket bra och verkligen spikraka mil, efter mil, efter mil…
Valutan i Namibia är namibisk dollar NAD eller sydafrikanska rand. Dessa har exakt samma kurs så vi kunde betala med vilket som. 100 NAD var ca 63 SEK. Prisnivån var låg och mat på restaurang kostade ca hälften mot i Sverige. En halv liter öl kostade 40 NAD (25 SEK) och det smakade otroligt bra efter en dag ute i värmen.
Tidsmässigt behövde vi bara skruva fram klockan en timme, vilket gör det så behagligt att resa till Afrika och inte behöva påverkas av jetlag.
Under tiden vi var där var det val i landet (27 november) och eftersom Uannie berättade att det gått mycket suspekt till kollade vi upp resultatet när vi kom hem. sedan landet blev självständigt har politiken dominerats av SWAPO (South West Africa People´s Organization). På senare tid har oppositionen fått ett starkare inflytande. I Namibia är inkomstskillnaderna mycket stora och vid användning av Gini-indexet , en ekonomisk modell att mäta ekonomisk ojämlikhet, rankas landet som det näst mest ojämlika landet i världen efter Sydafrika. Denna ojämlikhet är ett arv från kolonialismen och apartheidtiden, där resurser och land var kraftigt koncentrerade till en liten elit. Arbetslösheten är stor, 45-50 % och den utbredda korruptionen är också ett stort problem.
På valdagen blev valet en mycket konstig historia. I flera vallokaler saknades valsedlar för vissa partier eller också tog de slut… Flera mobila vallokaler stängde trots att det var en lång kö utanför som väntade på att få lämna sina röster. Den sittande presidenten bestämde då att tiden för valet skulle utvidgas till den 30 november, men bara i speciella valkretsar, troligen där SWAPO hade ett starkt stöd. Eftersom han inte har någon rätt att göra detta bojkottade oppositionspartierna valresultatet och tänker ta det till domstol. Hur som helst har SWAPO:s kandidat Netumbo Nandi-Ndaitwah utropats till president och därmed har Namibia fått sin första kvinnliga president. Valdeltagandet ska ha varit nästan 77%.
Vi blev så fascinerade över detta land men undrar hur dess framtid ser ut, med klimatkris och en ökande befolkning. Trots att landet har stora rikedomar vad gäller mineraler och nu senast olja, kommer endast en liten del av denna rikedom till landets kassa då de säljs ut till bolag i rika länder som har råd att projektera fyndigheterna. Tyvärr ser nog inte framtiden alltför ljus ut….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till tallkotten Avbryt svar