När vi lämnade Etosha hade vi bara några timmars resa till nästa stopp, Mount Etjo Safari Lodge, som också låg mitt ute i Ingenstans. Lodgen ligger i det privata reservatet Okonjati. Detta var ett av de första privata reservaten som grundades i Namibia och grundare var en världsberömd naturvårdare Jan Oelofse. Lodgen bär det passande namnet ”Etjo”, som betyder tillflyktsort. Här undertecknades bl a den viktigaste deklarationen mot Namibias självständighet 1989. Hit kom vi efter lunch och redan innan vi stannade vid porten såg vi vattenhålet strax utanför lodgen där elefanter och flodhästar läskade sig tillsammans med vattenbockar, olika antiloper och en hel del fåglar.
Lodgen var verkligen ett riktigt paradis och våra rum alldeles underbara. Vi hade en ”spadel” med bubbelkar, dusch och tvättställ, som var lika stor som resten av rummet. En härlig trädgård fanns med pool och möbler utställda lite här och där, så vi kunde slå oss ner och beundra djuren.
Okonjati är ett riktigt bevarandereservat och nyligen hade ett drygt tjugotal noshörningar förts till Angola för att öka djurantalet där. Eftersom tjuvjakt på främst noshörningar har ökat enormt i Namibia har de vakter dygnet runt i reservatet. De använder också helikopterövervakning och kameror. Här finns också ett ”barnhem” för noshörningar där föräldralösa noshörningskalvar tas om hand för att senare kunna föras tillbaka ut i det vilda. På eftermiddagen åkte vi ut i jeepar på en safari. Även om reservatet är stort är djurtätheten betydligt större här än i Etosha och nu fick vi verkligen tillfredsställt vår längtan efter vilda djur. Vi gjorde flera stopp vid lejon. De här ungarna är 7-8 månader och börjar ge sig iväg på små egna utflykter till skillnad från de små vi såg i Etosha.
Även en ståtlig lejonhanne kom gående för att söka upp skugga, där ett flertal honor redan vilade.
Vi såg också ett flertal noshörningar, bl a en gigantisk hona med sin lilla kalv. De här ”urtidsdjuren” är några av våra favoriter.
En del fåglar såg vi också, här ett par lapped-faced vulture (örongam)..
…och en Kori Bustard (Koritrapp). Den är tillsammans med stortrapp den tyngsta, nu levande fågelarten som kan flyga.
De enorma elefanterna är alltid lika skoj att få i synfältet, liksom girafferna.
Vi var ute tills solen började dala och de sista djuren såg vi i den härliga, lågt stående kvällssolen.
När vi kom tillbaka till lodgen hade de solkänsliga flodhästarna vågat sig upp ur vattnet för att beta och det var knappt att vi hade tid att äta middag, men mörkret kom snart och vi kunde njuta av en riktigt god måltid där huvudrätterna bestod av olika sorters viltkött som grillades enligt våra önskemål.
Nästa morgon hade vi hyfsat med tid att njuta av frukost med utsikt och sedan strosa runt i trädgården innan det tyvärr var dags att ge oss iväg på sista etappen tillbaka till Windhoek.
Här hade vi gärna stannat ett extra dygn, antingen bara för att njuta av miljön och smälta alla upplevelser, boka ytterligare en safaritur, eller som vi såg i en broschyr boka ett fotogömsle vid ett vattenhål. Dessutom skulle det finnas 200 miljoner år gamla dinosauriespår som man kunde få se på en liten promenad med guide. Nu blev det inte så, men vi fick ändå en alldeles otrolig vistelse på den fina lodgen…
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Anita Avbryt svar