När vi lämnar Swakopmund fortsätter vi norrut längs kusten och gör ett stopp vid Skeleton Coast, eller Skelettkusten. Den har fått sitt namn efter alla stålskelett som finns här längs kusten efter förlista fartyg. Farvattnen är ökända på grund av stormar, tät dimma och många farliga strömmar. Vi stannar vid ett ställe där vraket efter Zeila legat sedan 2008.
Sedan fortsätter vi och närmar oss Damaraland, som hyser flera olika folkgrupper bl a damara, som vi ska få en närmare presentation av idag. Vi åker till Damara Living Museum där det byggts en damaraby för att visa och berätta om deras kultur för turister och andra intresserade. Vi möts av en engelsktalande kvinna som blir vår guide här, tillsammans med vår reseledare Stina.
Först börjar vi hos en medicinkvinna som visar olika läkeörter och hur de används. Hennes språk består av flera klickljud, som jag fascineras så otroligt över. Både kvinnornas och männens kläder är tillverkade av djurhudar.
Sedan fortsätter vi bort till männen som smider och tillverkar vackra knivar och pilspetsar.
Självklart blir vi bjudna på sång och dans. Även om det här är en konstruerad by tyckte vi det kändes någorlunda genuint och att det var ett intressant besök.Det kändes inte alls så ”turistigt” som vi var rädda för att det skulle göra.
När vi lämnade Damara Living Museum fortsatte vi en kort bit till ett av Namibias världsarv, nämligen hällristningarna vid Twyfelfontein. (Det andra är sandynerna i Namiböknen).
2007 blev hällristningarna Namibias första världsarv och här finns flera tusen figurer. De skapades under ett par tusen år före år 1000 e. Kr. av Jägar/samlarfolken som bodde i regionen. Ristningarna visar noshörningar, elefanter , strutsar och giraffer, såväl som avbildningar av människors och djurs fotavtryck. Det är både likt och olikt de hällristngar vi har här hemma, bl a i Tanumshede. Vi går en tur med en guide och nu står solen verkligen i zenit så oj så varmt det är….
Vi fortsätter sedan till vårt övernattningsställe, Damara Mopane Lodge. Här bodde vi mysigt i små stugor med en liten trädgård runt varje. I trädgårdarna odlades olika grönsaker till restaurangen, medan vår innehöll några fruktträd.
Här kunde vi slappa en stund vid poolen innan kvällens middag och det var nästan synd att vi bara stannade här för en övernattning. Nästa morgon tog vi hur som helst en liten promenad längs en slinga för det skulle bli ytterligare en lång resdag. Överallt växer de fina mopaneträden som är den dominerande växten här eftersom de är motståndskraftiga mot dåliga och salta jordar. De är vanligt förekommande i Sydafrika, Namibia, Botswana och Zimbabwe.
Efter ytterligare ett intressant dygn kan vi bara säga att fortsättning följer…
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar