Nu har vi kommit ut till Swakopmund, vid Atlantkusten. Det är en populär bad- och semesterort även om den kalla Benguelaströmmen gör att vattnet ofta är lite för kallt för njutbara bad. Här fick vi plötsligt plocka fram långbyxor och vindjackor igen eftersom temperaturen låg på drygt 15 grader. Det finns en mängd aktiviteter att välja på med fiske och olika ökenupplevelser som huvudattraktioner. Här ska vi stanna tre nätter och på så sätt få möjligheter att ta del av några aktiviteter.
Staden grundades 1892 och blev då huvudhamn för den tyska kolonialförvaltningen i det dåvarande Tyska Sydvästafrika. Centrala delarna av staden har kvar en del arv från tyskarna med korsvirkesliknande hus och en Biergarten här och där.
Första kvällen gick de flesta av oss till den populära fisk – och skaldjursrestaurangen, The Tug nere i hamnen. Maten var verkligen god och eftersom jag är stor fantast av musslor beställdes det efter en ljuvlig rödbetscarpaccio med getost.
Tyvärr var det nog något i musslorna som min mage inte gillade så nästa dag fick jag snällt avboka min beställda jeeptur i sanddynerna och stanna hemma när de andra åkte söderut mot Walvis Bay för en båttur med katamaran i bukten. Som tur är var Lars pigg och fräsch och kunde följa med så fortsättningen får bli hans berättelse.
Hamnen i Walvis Bay är utgångspunkt för många båt – och kajakturer så sälar och pelikaner var nog väl medvetna om att det kunde vankas godsaker runt båtarna. Båtturerna var definitivt turistanpassade men ändå en trevlig upplevelse även om det var både vindjacka och mössa på…
Ett rev lite längre ut är hem för mängder med pälssälar och några delfiner kom simmande på ett nära avstånd.
Lagom till lunch serverades en buffé med bl a ostron och till den öppnades flaskorna med bubbel.
Väl i land fortsatte vi som bokat detta med nästa aktivitet som var en tur i 4W jeep till sanddynerna i Sandwich Harbour. Först passerades en mängd riktigt rosa flamingos som trivdes i det grunda vattnet. Trots att vi har dem på massor med foton går det inte att låta bli att utan det blir ytterligare några…
Sedan kom vi förbi stora bassänger där det utvanns salt. När vattnet dunstat bort skrapades saltet ihop med något som liknade våra vägskrapor för att sedan renas. Det var ansenliga mängder salt som producerades här och mycket exporterades till andra afrikanska länder, främst Sydafrika som får upp mot 90% av sitt salt härifrån.
Vi fortsätter söderut i det fascinerande landskapet där öknen verkligen går ända ut till havet och sanddynerna blir högre och högre. Till slut finns en liten smal remsa att åka på mellan hav och sanddyner. Vi passerar en schakal som kalasar på en fågel.
Sedan bar det uppåt i sanddynerna och vi fick en Berg och dalbaneliknande åkupplevelse. Det var verkligen en spektakulär färd där jeepen framför bara försvann ur synfältet när den störtade ner för branterna. Det blev flera fotostopp, då vyerna var helt otroliga i det vackra ljuset.
Ett stopp blev det för matpaus och återigen dukades det upp en smakrik buffé innan vi vände åter mot Walvis Bay, för att sedan åka hem till Swakopmund med sand överallt, i hår , ögon och öron efter en riktigt häftig eftermiddag.
Under tiden hade jag (B-M) kurerat mig med rejäla doser Immodium, te, lite torra kex och några timmars sömn så egentligen skulle vi tagit det lugnt nästa förmiddag , strosat omkring i staden, suttit på något mysigt café osv, men nu kände jag att jag också ville ta del av aktivitetsutbudet i staden så en ny upplevelse bokades till nästkommande dag, men här på bloggen skriver vi fortsättning följer…
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar