Det hyfsade höstvädret skulle hålla i sig ytterligare några dagar så längtan efter ytterligare ett par husbilsnätter höll i sig. Frågan var bara vart? Eftersom regnet skulle dra in västerifrån riktade vi blickarna österut och fastnade för Oskarshamn, en stad dit vi bara åkt för att ta färjan över till Gotland.
Vi åkte ner till ställplatsen i hamnen och där blev vi ett tiotal bilar innan kvällen. När vi kom fram var det hög tid för lunch/middag och vad var mer lättlagat än tjälknöl av hjort och potatissallad.
Sedan gav vi oss ut på stan, denna härliga lördagseftermiddag.Eftersom vi tycker om både Street Art och geocaching blev den här eftermiddagen en kombination av dessa. I staden finns en Lab cache som heter just ”Oskarshamn Street Art” och den tog oss förbi flera vackra muralmålningar.
Projektet började 2020 då två kala husväggar i centrum fick liv…
…och sedan har det fortsatt…
Lite paus behövdes på vår promenad.
Det märks att hösten är här och att vi natten till söndagen skulle ställa om våra klockor för mörkret sänkte sig snabbt. Vi hann ändå njuta av en promenad längs hamnen, där Gotlandsfärjan låg klar för avgång.
Då det var alldeles vindstilla, speglade sig både hus och båtar så fint i vattnet.
På söndagen tänkte vi börja med ett besök hos stadens mest kända medborgare, nämligen Axel Petersson, som är mest känd som Döderhultarn, eftersom han föddes i Döderhults socken 1868. Att han är Oskarshamns kändis märks redan vid infarten där en storskalig kopia av hans verk ”Bröllop”, pryder en rondell.
Nu går vi bort mot Kulturhuset där Döderhultar – och Sjöfartsmuseet är inrymt. Han fick sitt genombrott vid en utställning i Stockholm 1909 och sedan fick hans grovt huggna skulpturer färdas till flera europeiska storstäder och så även över till USA.
Inne i rummet där mer än 200 skulpturer visas har man gjort tidstrogna miljöer som bakgrund och vi gick en lång stund och tittade i montrarna.
Vi gick även in på Sjöfartsmuseet. Här visades mängder med föremål, främst vackra fartygsmodeller.
På vägen tillbaka gick vi förbi en staty, som föreställde Axel Munthe, drottning Viktorias livläkare, som visade sig vara ytterligare en känd Oskarshamnsbo.
Sedan kände vi att vi behövde en längre promenad. Det har verkligen inte blivit mycket av den varan, eftersom detta envetna virus vägrar lämna mig ifred. Vi gick längs vattnet och ut mot Ernemar, ett grannskap med gästhamn längst ut mot vattnet. Där kunde vi gå över en bro och kom så ut på Ernemars pir, där det också fanns en Lab cache placerad, annars hade vi nog aldrig hittat hit ut. En vacker sommardag skulle vi ha sett Blå jungfrun i fjärran men den här dagen skymde moln och dis det mesta.
En härlig promenad fick vi hur som helst och stegräknaren stannade på lite drygt 12 000 steg så med det var vi nöjda. Efter vår favoritmåltid i husbilen sill och potatis kände vi oss redo för att leta upp en ny övernattningsplats och som vanligt blir det fortsättning följer….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Leif Walterum Avbryt svar