Nu hade vi haft siktet inställt på Berlin ett tag och skickat bokningsförfrågningar till flera campingar med hyfsade kommunikationer in till staden. Efter att ha fått nej från flera ställen kom vi att tänka på ställplatsen i Oranienburg, där vi övernattade hösten 2021, på vår första resa utanför landets gränser under pandemiåren. När vi kom dit i tisdags fanns det några lediga platser kvar och tänk; vi fick exakt samma plats som förra gången.
Det är en ställplats som hör till kedjan Top Stellplatz och man checkar in i en automat, får ett kort man laddar med pengar, som man använder till betalning av ström, färskvatten och dusch. Dygnskostnad beror numera på husbilsstorlek och för oss blev det 26€/24 h.
Nu tog vi först två riktigt lugna dagar för att kurera oss och det enda vi gjorde var att ta en promenad till Lidl för att bunkra lite mat den ena dagen, för visa av förra årets misstag visste vi att 3 oktober är allt, verkligen allt, stängt i Tyskland. Då firas den tyska enhetsdagen. Den 3 oktober 1990 upphörde DDR att existera och uppgick i Förbundsrepubliken Tyskland. Nästa dag tog vi en promenad till järnvägsstationen och kollade upp hur vi skulle skaffa biljetter och när tågen gick till Berlin. Oranienburg är en riktigt fin stad och domineras av det vita slottet, som vi tittade på när vi var här förra gången.
https://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2021/08/med-husbil-till-tyskland-antligen.html
Vi hade planerat att åka in till Berlin på fredagen eftersom årets ”Lights in Berlin” startar då och fortsätter tills den 13 oktober, men mer om det senare.
Det visade sig att Oranienburg hade utmärkta tågförbindelser med Berlin. Det fanns fjärrtåg, som tog en knapp halvtimme och ”mjölktåg” som gick var tjugonde minut och tog ca 50 minuter. Vi köpte en 24 timmars biljett som även gällde alla kommunala färdmedel i Berlin och det fungerade kanonbra. När vi kom till Oranienburgs station denna soliga dag läste vi lite på informationsskyltar som berättade om när fångar kom med tåg hit under kriget för att föras till koncentrationslägret Sachsenhausen, som ligger här i närheten och som vi tänker besöka nästa gång vi har vägarna förbi.
När vi besökte Berlin förra gången bodde vi på hotell några nätter och såg de allra flesta sevärdheterna med hjälp av ett par dygn med Hop On Hop Off-buss så den här gången hade vi inte några ”måsten”. Vi klev av ett tåg vid Brandenburger Tor och kom direkt till Berlins främsta landmärke. Porten byggdes i slutet av boulevarden Unter den Linden 1789-1793 och är den enda av Berlins 18 stadsportar som bevarats. Här var det fler turister än vi som passade på att ta en selfie denna fina höstdag.
Här bredvid ligger Riksdagshuset. På taket har det byggts en glaskupol öppen för turister. Där kan man se ner i plenisalen eller äta en måltid på restaurangen. Den begivenheten sparade vi dock till kommande besök.
Åt andra hållet mot Potsdamer Platz ligger ”Förintelsemonumentet”, Denkmal für die ermordeten Juden Europas. Minnesmärket invigdes 2005 och består av 2711 betongpelare med olika höjd och 95 cm breda gångar emellan. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum, som visar bl a en lista över alla de judar man vet blev mördade under förintelsen.
Sedan strosar vi uppför Unter den Linden i höstsolen och bestämmer oss för att gå in i Berliner Dom, vilket vi inte gjort vid tidigare besök. Även domen förstördes till stor del under kriget och 1975 påbörjades en restaurering. Slutligen kunde katedralen återinvigas 1993.
Den var verkligen vacker invändigt. Altaret består av vit marmor och gul onyx och bredvid står vackra ceremoniljusstakar.
I kupolen finns vackra mosaiker och på var sida om koret står sandstensskulpturer på pelare. De föreställer de fyra europeiska reformatorerna, bl a Luther.
Orgeln ska ha otroliga 7269 pipor och vara en av de främsta från den här tiden….
…och predikstolen är snidad i ek och riktigt vacker.
Lars hade nog kryat på sig rejält för han tog sig an de 270 trappstegen till utsiktsbalkongen runt kupolen.
Promenaden fortsatte mot Alexanderplatz och här blev det en vätskepaus under en stor parasoll medan en rejäl regnskur passerade.
Här ligger också den fina Neptunus fontänen och Marx – Engels – Forum, med en staty föreställande just Marx och Engels.
När vi var i Berlin förra gången åkte vi inte upp i TV-tornet eftersom köerna var enorma. Visa av den motgången hade vi nu bokat biljetter online till ett bestämt klockslag och kunde i princip gå rakt in efter en säkerhetskontroll, som på flygplatser. Hela tornet är 368 meter och byggdes 1965- 1969.
203 meter upp ligger utsiktsplattformen och här kan vi prata om 360 graders utsikt när vi gick runt och jämförde utsikten med beskrivningarna som satt i varje fönster, riktigt intressant.
Nu var det hög tid för en middag och det blev vietnamesisk mat som smakade riktigt bra, samtidigt som det var skönt att vila benen. När vi kom hem på kvällen visade stegräknaren över 22 000 steg, lite typiskt för en dag i en storstad.
Nu väntade vi på att klockan skulle bli 19 och ljusinstallationerna tändas men mer om det i nästa inlägg….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Nils-Åke Hansson Avbryt svar