När vi lämnar Torun bestämmer vi oss för att lämna Polen och låta våra önskeresmål i södra Polen; Krakow, Wroclaw och Zakopane få stå på önskelistan ytterligare ett tag då den här förkylningen inte är att leka med och att det nere i Tatrabergen fortfarande syns en hel del ödeläggelse efter översvämningarna tidigare. Istället åker vi mot Tyskland och när det är dags att stanna för kvällen har vi hittat en plats i ett litet samhälle, Beeskow. Det är det som är lite skoj med husbil att nattplatserna varierar. Nu har vi bott på en camping med alla faciliteter och den här natten hamnar vi tillsammans med tre tyska husbilar på en gräsmatta mitt i ett industriområde, gott om plats och inte fel det heller. Någon service fanns inte men det behövde vi inte och för 5 € sov vi lugnt och gott.

Vi har i flera år haft Rakotzbrücke på vår önskelista över platser att besöka men det ligger ju inte precis efter de stora vägarna och är ett resmål man inte bara råkar åka förbi. Nu var vi inte långt därifrån och självklart skulle bron besökas.
Rakotzbron har många gånger korats som en av de vackraste sevärdheterna i Sachsen och är ett riktigt populärt motiv på t ex Instagram. Vi åker mot den lilla byn Kromlau nära den polska gränsen. Här skapade herrgårdsägaren Hermann Friedrich Rötschkeen en park 1844. Senare lät han bygga olika basaltstrukturer som en grotta, trappor och monument. Själva bron byggdes mellan 1863 och 1882 och har renoverats i nutid. Den renoveringen var klar 2021. Under nästa ägare greve Egloffstein-Arklitten planterades rhododendron och azaleor i slutet av 1800-talet. Idag är Kromlau Azalea och Rhododendron park med sina 200 hektar en av de största i Tyskland. Nu var vi äntligen på plats och själva bron ligger bara några hundra meter från parkeringen.

Det som har gjort bron världsberömd är att brons krökta båge över sjön, skapar en imponerande visuell effekt, särskilt när den reflekteras i vattnet. Den skickliga designen av bron och sjön skapar en optisk illusion som ger intrycket att bron bildar en perfekt cirkel när den speglas. Detta gör bron till ett fascinerande och nästan surrealistiskt ämne som lockar många fotografer och här var vi definitivt inte själva, när vi stannade vid utsiktsplatsen mitt emot bron.



Sedan fortsätter vi på vandringsstigen runt den lilla sjön och får då bron från olika vinklar.

Vi tänker då att det måste vara otroligt vackert här på våren då alla bokar just spruckit ut och alla enorma rhodedendronbuskar blommar. Det får kanske bli ett nytt besök här om vi har vägarna förbi i blomningstider.
På tillbakavägen stannar vi vid den s k grottan och trappan ner till sjön. Här finns även en Herkulusstaty.




Mitt ute i sjön står en ”basaltorgel”.

Den lilla konstgjorda sjön är bara några hundra meter lång så efter någon km är vi tillbaka vid utsiktsplatsen. Att bron dessutom fått namnet Djävulsbron beror på att man trott att ingen människa ska kunna bygga en så smal bro med så välvda valv utan att det är ett verk av djävulen.

Tillbaka vid bilen var vi så nöjda med vår lilla promenad och nu väntar ett par dagar i Dresden.


Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar