Efter sju effektiva körtimmar förbi massor med stora vägarbeten och senare byar med 200 meter mellan varje nådde vi Camper Park Stogi 114, ca 6 km utanför centrum. Den campingplatsen hade vi sett ut i Park4night eftersom den hade bra förbindelse med stadskärnan. Så gott att äntligen få slå oss ner med en sen måltid och när vi satt där fick vi svenska grannar, som visade sig var Susanne och Staffan som vi följt på Instagram i något år, där de har kontot moderskeppet.blog. De skriver även blogg under samma namn. Alltid kul att träffas IRL.
Efter en god natts sömn var vi redo att upptäcka Gdansk, staden som vi hört så mycket positivt om. Tyvärr vaknade jag med en förkylning som anföll med full kraft…, tur det finns Alvedon. Staden som är en av Polens äldsta har en brokig och händelserik historia. Den var en av Hansans viktigaste städer runt Östersjön, efter första världskriget blev Gdansk, eller Danzig en s k fristat och sedan startade andra världskriget med att Tyskland anföll Westerplatte just utanför Gdansk, den 1 september 1939. På nyare tid har Gdansk låtit tala om sig i historien när varvsarbetaren Lech Walesa grundade fackföreningsrörelsen Solidaritet och 1990 blev Polens förste demokratiskt valda president sedan 1926.
Idag skulle vi hur som helst titta på den vackra staden Vi tog spårvagn nr 9 från hållplatsen ett par hundra meter från campingen och efter knappt 20 minuter klev vi av i centrum. Vi gick gatan upp och hamnade direkt på Dlugi Targ, Långa Torget. Här beundrade vi först Neptunusstatyn. Havets gud har stått här i fontänen sedan 1600-talet och välkomnat besökare.
Husen längs torget är så vackra. Bakom Neptunus ligger det vackra, vita Artus Court, som förr var en träffpunkt för köpmän.
Många andra vackra, välbevarade hus fanns så det var knappt vi hann och se var vi satte fötterna.
Sedan fortsatte vi längs ulica Dluga. Då går vi förbi rådhuset, som började byggas på 1300-talet. Nu är det en del av Gdansk museum, otroligt vackert är det.
Vi tar av mot S:a Marias basilika och vi har inte ett enda kort på hela kyrkan, inte så konstigt kanske när det är den största sakrala tegelbyggnaden i världen. Man kan även gå upp i tornet och få en formidabel utsikt över staden, men idag lockade verkligen inte mer än 600 trappsteg, trots att vi älskar häftiga utsikter… Istället fick vi titta på alla de vackra sakerna i kyrkorummet, bl a huvudaltaret av skulptören Michael av Augsburg, det astronomiska uret och den vackra Pieta av Gdansk.
Sedan måste vi nämna den forna stadsporten som också markerade början på den kungliga vägen, som användes när statsmän kom till staden. Den är dekorerad med emblem från Polen, Kungliga Preussen och Gdansk.
Här kommer ett bildsvep på vackra hus längs stadens gator när vi sedan gick tillbaka mot torget.
Då fortsätter vi genom Green Gate mot floden Moltawa. Vi hamnar också på Mariackagatan, som troligen är stadens bärnstenscentrum för det såldes sådana smycken i vart och vartannat hus på den mysiga gatan.
Här går vi längs floden och ser då den stora hamnkranen som är ett av Gdansk kännetecken. Den har en historia som går tillbaka till 1300-talet. Sitt nuvarande utseende fick den 1442-44 och var då Europas största hamnkran.
T o m ett brudpar lyckades vi fånga på bild nere vid floden.
Målet för vår vandring var ”Museum of the Second World War”. Det är ett statligt krigshistoriskt museum i en riktigt häftig byggnad och det invigdes 2017.
Det var verkligen ett helt otroligt museum och skulle vi lyssnat på allt i audioguiden, sett alla filmer och tittat på alla föremål så hade vi nog gått där än. Det var många skolklasser med guider och lärare där, så nyttigt för dem att få se att detta ofattbara faktiskt har hänt. Museet lägger inte fokus på de stora slagens historia utan presenterar vardagslivet under kriget och lidande som både individuella personer och hela nationer blev utsatta för.
Vi gick här länge och till slut kände vi att vi inte kunde ta in mer utan vi åkte upp och gick ut i solen igen. Nu var det hög tid för en sen lunch och den intogs på en italiensk restaurang vid floden. Det blev pizza resp pasta med en fin utsikt.
Bron över till ön Olowianka var nere varannan halvtimme och uppfälld varannan och vi kände inte för att vänta så vi fick fotografera GDANSK från andra sidan floden.
Sedan började orken tryta och vi sökte oss tillbaka till spårvagnen och nu hamnade vi mitt i rusningstrafiken när alla skulle hem efter skola och arbete. Det blev en välbehövlig vila när vi kom hem och sedan fick vi fixa lite för nästa morgon skulle vi ge oss ut på de polska vägarna igen, men det blir en annan historia…
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar