Som vi skrev i förra inlägget blev vi otroligt nöjda med vår ställplats i Ahlbeck. En kväll kom en lokal fiskare och sålde rökta flundror och rökt ål, så då blev det rökt flundra till kvällsmackan. Varje morgon kommer också det rullande bageriet,packat inte bara med pinfärska frallor utan även diverse bakverk där vi föll för en bit blåbärskaka (vaniljsås hade vi i husbilen). Någon nöd har det således inte gått på oss.
När vi 2019 var med på husbilsresan ”Strandkorgsutmaningen”, som Fredomtravel arrangerade ihop med Tyska turistbyrån och Stena Line besökte vi en trädtoppsvandring i Binz, på Rügen. https://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2019/06/strandkorgsutmaningen-315-rugen.html
Nu berättade ställplatsägaren att det fanns en ”Baumwipfelpfad” även här på Usedom.
Vi konstaterade att det bara var drygt två km dit och eftersom vi den här gången, efter många diskussioner, lämnat våra cyklar hemma fick vi en fin promenad dit. Tack till Google Maps som visade oss en fin promenadväg som sista biten gick genom en härlig bokskog.
De här trädtoppsvandringarna går ut på att man tar sig upp i ett starttorn, den här gången sex trappor upp (hiss finns för de som vill eller behöver). Sedan har de byggt träspångar uppe bland trädkronorna, här var den totalt 785 meter och som högst 23 meter över marken. Längs vägen finns informationstavlor om träd och djur. Dessutom kan man utmana sig själv på en del inte helt stabila omvägar, vilket Lars inte kunde låta bli.
Plötsligt kommer vi fram till själva tornet och detta på Usedom är ett av de nyaste, byggt 2021.
Här går man sakta uppför, varv efter varv. Lutningen är aldrig mer än 6% och varje varv 96 meter , så efter 565 meter är vi högst upp, i det 33 meter höga tornet och har en otrolig utsikt åt alla håll. Det som är så fint är att det är tillgänglighetsanpassat så barnvagnar, rollatorer och rullstolar mötte vi också här uppe. I mitten av tornet fanns ett elastiskt nät där stora och små barn kunde känna sig modiga.
Här fick vi vyer över både Heringdorf och Ahlbeck.
När vi sett oss mätta var det bara att vandra ner igen och fortsätta mot utgången.
Nu tog vi sikte på en av serveringarna nere på Strandpromenaden i Ahlbeck. Vi hade spetsat in oss på Fishbrötchen, men en rejäl promenad och många timmar sedan frukost gjorde att det blev Fish&Chips, även om det mest såg ut som nuggets smakade det bra. Självklart var vi tvungna att gå ner och titta på sandstranden med sin fina sand, som gjord för timglas, men något bad blev det icke!
När vi sett oss omkring en sista gång blev resten av eftermiddagen en lugn historia i solen för nu skulle vi förbereda oss för en lååång dag på de polska vägarna….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Matts Torebring Avbryt svar