Efter en snabb frukost på en tråkig parkering styrde vi österut mot ön Usedom, som vi hört så mycket gott om som semesterdestination. Ön är 445 kvadratkilometer stor och den största delen, 373 kvadratkilometer, tillhör Tyskland och resten är polskt. Trots det bor större delen av befolkningen i Polen eftersom Swinoujscie ligger på ön.
Österut på öns nordkust mot Östersjön ligger det tre ”Kaiserbäder”, kejserliga badorter. Det är Bansin, Heringdorf och längst österut Ahlbeck. Det är där vi har siktat in oss på en ställplats i Park4night som fått riktigt bra omdömen. Nu behöver vi lite service som färskvatten och tömning av toalett och gråvatten. Det kostar 25€/natt och 3,30€/person och dygn i kurtaxa. Då åker vi bl a gratis med lokaltrafiken.
När vi åker över Usedom möter vi långa rader med bilar, husvagnar och husbilar, troligen tyskar som njutit av sol och bad under helgen. Lite tur hade vi nog för när vi kom till ställplatsen vid 13-tiden fanns det två platser kvar att välja på. Det är verkligen ingen plats för ovana husbilschaufförer men för Lars gick det briljant att backa in på vår plats och platserna var hyfsat väl tilltagna så vi kunde ställa ut bord och stolar i solen. Det var mest vägen mellan de båda husbilsraderna som var trång.
Vi kan förstå den fina kritiken; servicehuset var kliniskt ren, läget ca 900 meter ner till piren och stranden och en ägarinna som gjorde sitt bästa för att upplysa om sevärdheter, restauranger och mycket annat. Nu fick jag damma av min över femtio år gamla skoltyska för som för så många andra som vuxit upp i det forna DDR var hennes engelskakunskaper i princip obefintliga. Efter en ”komma-fram-öl” och en festmåltid på matjessill och potatis gav vi oss ut på upptäcktsfärd.
Vi tog lokalbussen till nästa by, Heringsdorf. Längs vägen fick vi en försmak av alla vackra villor vi skulle komma att se när vi promenerade längs Strandpromenaden. De flesta används idag som hotell. Heringsdorf räknas nog fortfarande som den ädlaste av de tre kejserliga kurorterna. Här hittar vi förutom de ståtliga villorna i stora parker även moderna byggnader som Tysklands längsta pir på 508 meter som byggdes 1995. Naturligtvis gick vi dit ut och slog oss ner en stund i solen på en servering.
På stranden fanns det några badande och en del av alla strandkorgar var upptagna. En tavla visade på 17 grader i vattnet och 22 på landbacken, inte så illa så här års.
När vi sett oss nöjda på Heringsdorf började vi promenera längs strandpromenaden hemåt Ahlbeck. Det blev många fotostopp och här kommer några av de vackra husen. Det skulle vara drygt 3 km till Ahlbecks centrum och längs merparten av vägen låg det fina byggnader.
När vi kom till Ahlbeck konstaterade vi att detta mindre samhälle hade en betydligt större mysfaktor än storebror. Vi gick en sväng nere vid vattnet och även här finns en pir, betydligt äldre än den moderna vi just sett i Heringsdorf. Den här 280 meter långa piren byggdes 1899 i något som kallas Wilhelminsk stil och den renoverades 1993. Det ska vara den enda av alla pirar längs Östersjökusten som kunnat behålla sin historiska struktur.
På torget framför piren står en vacker klocka i jugendstil. Den ska vara en gåva till samhället som de fick 1911 från en spagäst.
Nu börjar vi känna att det varit en riktigt lång dag och vi bestämmer att vi nästa dag ska äta fishbrötchen eller något annat från havet på en av alla serveringar här nere. Vi har också planerat in en höjdarupplevelse (inte pariserhjulet i Heringsdorf) utan något annat som gör att vi kan titta ner på pariserhjulet men mer om det kommer i nästa inlägg….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Anna i Portugal Avbryt svar