När vi lämnade Dalarna och körde hemåt tänkte vi stanna på ställplatsen på Boforsudden i Karlskoga. Det är en ställplats med 19 platser med utsikt över sjön Möckeln. Den har fått bra recensioner och visst var det fint. Det finns el, vatten, tömning och ett servicehus med duschar och toaletter. 200 kr kostar det för 24 h. Då står husbilen på grus och vi har en gräsmatta till varje plats. Det var fortfarande hyfsat väder när vi kom fram så det blev till att sitta ute och rensa de blåbär vi plockat tidigare och givetvis blev det blåbär med vaniljsås på kvällen.
På kvällen slog vädret om och nästa dag vaknade vi till regn och rusk men vi hade planerat in en inneaktivitet, nämligen ett besök på Alfred Nobels Björkborn och Boforsmuseet.
Hur kom det sig då att Nobel hamnade här i Karlskoga av alla ställen? Han kunde ha många titlar, t ex kemist, industriman, under sitt relativt korta liv 1833-1896, men främst var han uppfinnare, med över 300 patent. De mest kända är nog dynamiten och tändhatten. Han levde bl a i Paris och San Remo men 1894 köpte han bolaget, AB Bofors-Gullspång, för att använda fabriken och omgivningarna för skjutexperiment med röksvagt krut och då bosatte han sig sommartid på Björkborns herrgård.
Vi började med att titta runt i Bofors Industrimuseum. Fabriken har sina rötter som järnbruk sedan 1646 och på 1880-talet började man tillverka kanoner. Här är en kanon som i det mesta liknar den första modellen som gjordes.
Det fanns mycket historia att titta på här, allt från enorma vevaxlar till krigsmaterial.
Vi går också bort till det laboratorium som Nobel byggde 1895 och där hans assistent Ragnar Sohlman och andra personer arbetade med att utveckla röksvagt krut, men också att utveckla konstsilke, syntetiska ädelstenar och syntetiskt gummi.
Här fick vi ta del av historien nobelpriset och hade vi kunnat tyda stilen hade vi kunnat läsa hans testamente om vilket det blev många stridigheter. Hans assistent Sohlman, blev i testamentet utsedd till testamentsexekutor. Han genomförde bildandet av Nobelstiftelsen där han senare blev direktör.
Här finns en iordningställd laboratoriemiljö och undantaget att de laborerade i mörk kostym så kände jag igen och har använt den mesta utrustningen när jag började min laboratoriebana i mitten på 70-talet.
Snart var det dags för den guidning i Björkborns herrgård som vi bokat biljetter till. Vissa dagar kan guidningen ske som en teater, men så här års fanns de bara på helgerna. Vi fick dock en otrolig guide i den förre intendenten här på museet, Hans Johansson som under en timme verkligen ledsagade oss genom Nobels liv och leverne, innan vi gick en tur genom rummen.
För ett tiotal år sedan renoverades herrgården och gavs ett utseende som den troligen såg ut i slutet av 1800-talet. En del var original, bl a hans bibliotek.
När vi var färdiga på Björkborn återstod bara att rusa till Laikan och åka mot Falköping i ett envetet regnväder, nöjda med våra sex dagar på rull. Nu får Laikan troligen vänta på nästa tur tills det är dags att åka till Elmia, men för vår del har vi fyllt almanackan med diverse aktiviteter både på hemma- och bortaplan.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Alice Avbryt svar