När vi var i de här trakterna för två år sedan tänkte vi besöka Røros, den gamla bergsstaden, som blivit upptagen på UNESCO:s lista över världsarv. Den gången öste regnet ner så att ens kliva ur bilen var inte att tänka på. Nu när vi närmade oss såg det nästan ut att bli lika illa den här gången, med skillnaden att SMHI siade att det kunde bli uppehåll ett par timmar på eftermiddagen.
Vi beslöt oss för att chansa så vi åkte till en parkeringsplats, fixade lunch och slappade lite. Tänk, plötsligt slutade smattret på taket och vi gav oss raskt ut på stan.
Røros Har en lång historia som gruvstad. 1644 hittade man kopparmalm och ett smältverk byggdes. Røros kopparverk var sedan i drift till 1977. Här finns också en vacker och väl bevarad trähusbebyggelse. Många av husen är från 1700- och 1800-talen.
Vi går fram till centrum och första besöket blir som ofta på Turistinformationen. Här får vi en karta och information om vad vi bör se. Här nere står också en fin staty föreställande en bergsman och hans hustru, ”reist til heder og aere for dem som gjennom slit og savn har bygget dette bergsmannssamfundet på Rørosvidda”
Vi börjar med att gå uppför Kjerkgata. Genast kan vi konstatera att Røros är en kuperad stad. Längs gatan ligger många affärer, kaféer, butiker och konstateljeer i de vackra husen.
Speciellt Lysgaards Keramikk drar blicken till sig. Vilka häftiga saker det skyltas med och inne i butiken finns även vacker brukskeramik.
Sedan kommer vi upp till den stora kyrkan som vi haft som landmärke sedan vi närmade oss staden. Den invigdes 1784 och har en arkitektur som inte är lik andra kyrkor. Tyvärr var den stängd och klockan 18 när det skulle vara en konsert var vi inte kvar i staden.
På turistinformationen fick vi rådet att gå upp på de stora slagghögarna för att få en fin utsikt över staden och självklart lyder vi rådet.
Då passerar vi Rørosmuseet Smelthytta, men vi kände oss inte lockade av något museum idag, men utemiljön var riktigt läcker.
Sedan strosade vi omkring bland de vackra trähusen tills himlen började mörkna igen och vi tar en snabb promenad tillbaka till husbilen.
Dit kom vi torra och otroligt nöjda med våra timmar i denna fina pärla.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Hannas krypin Avbryt svar