I flera år har ett besök på Hornøya legat högt på vår önskelista över resmål. Tyvärr är det inte alldeles enkelt att åka dit. För det första ligger det nästan 200 mil norrut och förra året drabbades ön av fågelinfluensa så alla besök ställdes in. Nu var vi äntligen endast en tio minuters båtresa från våra drömmars mål och det nyckfulla vädret såg åtminstone hyfsat ut.
Biljetter till båttransporten säljs av Turistbyrån samma dag man vill åka, så klockan 08:30 var det en liten klunga som stod utanför turistbyrån i väntan på att de skulle öppna. Biljetterna kostar 600 NOK/person men vi antar att en del av pengarna går till arbetet på ön.
Klockan 09 gick den första båtturen och vi blev två av de tolv passagerarna på den turen. Sedan får man stanna så länge man vill eftersom det går åtminstone en tur varje timme och sista turen går kl. 17. Det finns även möjlighet att bo över natten vid fyren om detta bokats i förväg.
Vilken tur vi har, solen lyser och endast några lätta slöjmoln ses på himlen. Redan när vi närmar oss ön är det fullt med fåglar i vattnet som skingrades för vinden när den lilla båten kom.
När vi gått i land på den rangliga bryggan är det verkligen en skränig, illaluktande och spektakulär upplevelse som möter oss. Precis här vid bryggan finns en av de största fågelklipporna och den är nästan täckt av främst sillgrisslor, men även tordmular och en del lunnefåglar i sina hålor.
Toppskarvar har sina bon precis överallt på marken och de verkar varken vara rädda eller blyga av sig.
Som besökare får man hålla sig till den ”stig” som är utmärkt med rep. Den leder från bryggan och upp till fågelklippan vid fyren, gör en liten rundsväng och sedan samma väg tillbaka. Den är lerig, brant och inte helt lättgången och på en del ställen är branta trappor utplacerade. Vi tackar än en gång våra väl ingångna vandrarkängor som gjorde ett gott jobb.
Vi ser nästan omgående lunnefåglar vid sina hålor och det ska väl erkännas att det för deras skull vi har kommit hit.
Den säregna lunnefågeln hör till familjen alkor och är i verkligheten betydligt mindre än vad vi kanske föreställt oss. Den är ca 30 cm lång (20 cm hög) och vingspannet är 50-60 cm. Ibland kallas den för ”clownfågel” då den ser ut som en ledset sminkad clown. Sedan har den en stor papegojliknande näbb i blått, gult och rött. Antalet lunnefåglar har minskat betydligt på senare år p g a födobrist och miljöförstöring och är numera klassad som sårbar. Fram till 1970 häckade den i Sverige, men nu häckar den i nordatlanten. Den lilla lunnefågeln kan bli 20 – 30 år.
Vi strävar uppför de geggiga backarna, med många stopp men sista biten upp till Vardö fyr är en vältrampad och fin stig.
Väl däruppe möter vi allt vi kunnat önska oss. På riktigt nära håll högst upp på fågelklippan ser vi mängder med lunnefågel, men även sillgrisslor och tordmule.Dessutom är det inte speciellt många människor här så vi har hela underverket framför oss.
Plötsligt kommer en havsörn flygande längs med klippan (som vi bara fångade som en suddig skugga) och plötsligt var klippan tom. Då passade vi på att ta en rejäl fikapaus i solen, som faktiskt värmde trots kalla vindar.
När vi sedan var styrkta av kaffe och mackor var fåglarna också tillbaka…
Så skönt att inte behöva ha några tider att passa, mer än sista båten klockan 17. När vi sett oss mätta och nästan fyllt minneskorten började vi sakta ta oss tillbaka ner till båtbryggan. Efter en stunds väntan återstod bara båtfärden tillbaka till Vardö och inte förrän nu började mörka moln att dra ihop sig i fjärran. Vi är så nöjda med vårt besök på Hornøya och nu har vi skaffat oss arbete med bildbehandling så det kanske räcker hela vintern. Det här blev många foton men ändå bara en bråkdel av vad vi kom hem med…. Vilken härlig dag!
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Ditte Avbryt svar