I Skåne ligger nationalparkerna tätt och vårt nästa mål på resan blir fina Stenshuvuds nationalpark. Här har vi varit vid flera tidigare tillfällen, men så fint som det är går det att uppleva flera gånger. I den lilla broschyren om nationalparken kallas Stenshuvud för ”Mångfaldens pärla på Österlen” och det är passande då den innehåller flera olika naturtyper. Här kan vi njuta av hav, lövskog, barrskog, äng, hed, våtmark, berg och strand inom reservatet. Stenshuvud blev nationalpark 1986. Vi åker upp längs slingrande vägar till entrén vid Naturum.
Här tänker vi först gå den röda vandringsleden. Genom en vacker skog av ek och avenbok, vandrar vi en stenig stig upp till bergets topp på 96 meter över havet.
Leden tar dig förbi stock och sten och resterna av en gammal fornborg innan vi når de tre olika topparna, den norra, södra och östra, där vi får så fina utsikter.
Vi fortsätter tillbaka till Naturum och går ner på ängen nedanför där backsipporna är på gränsen till utblommade men än finns några lila skönheter kvar. Snart kommer ängen att istället bjuda på orkidéer.
Efter några timmar i nationalparken åker vi mot Brösarps backar, men på vägen blir det ett besök på Kiviks musteri. Här kan man gå en runda för att få lite historik och se hur tillverkningen går till. Naturligtvis handlar vi lite äpple i flytande form.
I trädgården finns det äppleträd, där stammarna formats till olika skepnader. Tänk så vackert det snart blir här och ute på odlingarna där en del tidiga sorter just nu börjar knoppas.
Tillbaka i Laikan åker vi upp mot rastplatsen vid Brösarps backar där vi har tänkt oss stanna för natten.På den fina rastplatsen, där det finns fräscha toaletter och möjlighet att tömma latrin blir vi fyra husbilar över natten.
Självklart blir det en vandring upp och ner för de böljande kullarna där gullvivorna just nu blommar som allra finast. Det är verkligen vackra vårblommor och gissa om vi kröp omkring bland dem på sluttningarna. Dock kan vi konstatera att de inte är helt enkla att fotografera….
Även mandelblom har börjat blomma.
Efter en god natts sömn börjar vi dagen med en tur ut till en av våra favoritplatser på Österlen, nämligen Haväng och Vitemölla strandbackar. Det är så vackert här och det går inte att undvika att nynna på Ulf Lundells Måne över Haväng, även om det just nu är en klar fin morgon. Här finns ett av Sveriges ovanligaste landskap, sandstäppen. Här sägs det att är klimatet lite varmare och lite torrare än resten av Skåne.
Sanden är vit av kalk och ängarna är fyllda av låga små blommor och frodigt gräs. Här på ängen ovanför stranden tronar den mäktiga Havängsdösen, en av Sveriges mest berömda megalitgravar. Vi tycker om dem även om vi är bortskämda med alla gånggrifter vi har på Falbygden.
Ingången till graven ligger mot havet, i samma riktning som solen går upp under vår- och höstdagjämning. Det är troligen ingen slump; Tänk vad de kunde redan på yngre stenåldern! Dösen låg länge dold under sanden men i mitten på 1800-talet kom en storm som blåste bort sanden som dolt dösen i alla år.
Den här dagen var det inga skjutningar på Ravlunda skjutfält så vi kunde gå in där och ner på stranden till de fina gamla ålabodarna, som förekommer på en mängd foton härifrån.
Sedan går vi lite söderut mot Verkeåns mynning. Här har man lagt ut spångar i sanden för att underlätta för oss som går här. Här låg en hamn som användes ända in på 1600-talet. Vid lågvatten ska det fortfarande synas rader av de pålar och stensättningar som fungerade som vågbrytare då, men av detta såg vi inget. Där Verkeån möter havet har vallar av sand bildat lugna pooler. Det är så vackert här.
När vi känner oss klara med den här underbara platsen som vi idag fick njuta av alldeles ensamma var det dags att vända norrut och hemåt, men än hade vi ett lockande stopp kvar på vår vårresa.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Matts Torebring Avbryt svar