När vi lämnade Söderåsens Nationalpark tänkte vi oss söderut mot nästa nationalparksbesök men eftersom det närmade sig kväll var en husbilsplats för natten prio ett. Vi tittade i Park4night och hittade där en parkering längs en gata, tämligen centralt i Lund med plats för tre husbilar. Den ligger på Ulrikedalsvägen och har koordinaterna N 55°41´48´´ E 13°12´19´´. Där finns ingen service men är gratis. Det blev fullt på de tre platserna och denna söndagsnatt var det lugnt och stilla. När vi kom fram var vi riktigt hungriga och självklart firar vi denna första riktigt varma dag med en av våra favoriter; matjessill med potatis och gräddfil.
Sedan tog vi en kvällspromenad fram till Lunds centrum. Vi nådde domkyrkan på knappt 20 minuter och konstigt nog är det 50 år sedan jag (B-M) var här sist och hälsade på kamrater som studerade här och Lars har aldrig besökt Lund. När kyrkan började byggas är lite oklart men man tror att det var under tidigt 1100-tal. Den har sedan renoverats ett flertal gånger. De vackra, 55 m höga, tornen kom till på 1860-talet och kallas i folkmun ”Lunna pågar”.
Tyvärr kommer vi lite sent och det är en gudstjänst som håller på innan kyrkan stänger för dagen. Vi slår oss ner ett tag och ser det vackra högkoret på långt håll. Högaltaret invigdes 1145 och altarskåpet donerades till kyrkan 1398. Taket domineras av en mosaik föreställande Jesu återkomst. Den är från 1920-talet.
Vi fick bara en hastig skymt av det berömda astronomiska uret från 1420-talet. Det spelar annars två gånger om dagen, så nog behövs det ett nytt besök här i staden, då även kryptan med jätten Finn, som klamrar sig fast vid en pelare var stängd för dagen.
Vi fortsätter istället genom Lundagård mot Kungshuset. Det byggdes runt 1580 och tjänade då som residens för den danske kungens länsmän. Även kungen själv bodde här när han var på besök. Senare fungerade det som universitetets huvudbyggnad, fram till 1882, då den nuvarande huvudbyggnaden stod klar.
Universitetsbyggnaden ligger strax bakom Kungshuset. Nu var det alldeles tomt här på universitetsplatsen, men när vi kom hem och satte på TV:n på 1:a maj var det betydligt livligare här när Lunds Studentsångare bjöd på traditionella vårsånger.
Här syntes det verkligen att våren kommit betydligt längre än här hemma då de enorma magnoliaträden redan började bli överblommade.
Kulturen, en annan av stadens sevärdheterna var naturligtvis också stängd för dagen så vi fick promenera hem igen på nästan folktomma gator.
Eftersom det ser ut som om vi aldrig kommer till Stockholm när körsbärsträden blommar i Kungsträdgården får vi nöja oss med de som blommade i Lund och det var inte så illa det heller…
Nästa morgon har vi bara en mil till vårt första stopp och nu är det dags att bocka av ytterligare en av Sveriges 30 nationalparker, nämligen Dalby Södergård. Detta är Sveriges och även Europas minsta nationalpark. Den blev klassad som nationalpark redan 1918.
På våren bjuder den på en riklig blomsterprakt med sippor i alla färger och här får vi äntligen se gulsippor.
Här växer också rosa-lila och vit hålnunneört. Det är en art som i Sverige finns nästan bara på Öland och i Skåne. Den betraktas som hotad. Förr användes de som botemedel mot mask och benröta. Snart blommar också Sankt Pers nycklar, som trivs i den kalkhaltiga jorden.
Även skogsviol hade börjat blomma längs stigen.
Här finns ett par markerade vandringsrundor. Den längsta, Kroppekärrsrundan, är endast 2,3 km men går runtom hela den lilla nationalparken och denna travar vi runt, tillsammans med ett par klasser med gymnasieelever som är här ute med sina lärare.
Många gamla fallna träd ligger kvar som boplatser och föda till skalbaggarnas larver. Vi tycker det ibland ser riktigt skräpigt ut men på ett par ställen blev det nästan konst av de gamla stammarna.
En mysig förmiddagspromenad fick vi men snart var vi tillbaka vid entrén och husbilen. Nu kan vi alltså bocka av nationalpark nummer 15 av de 30 tillgängliga.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Britt-Marie Lundgren Holm & Lars Holm Avbryt svar