Nu när vi börjat krya på oss och ljuset har återvänt börjar det krypa i benen och vi vill ut i vår vackra natur. Tyvärr är det otroligt blött överallt och t o m flera parkeringsplatser runt Hornborgasjöns utflyktsplatser står helt under vatten.
Igår beslutade vi oss för en utflykt till Forentorpa Ängar, ett naturreservat längs vägen mellan Falköping och Skara. Området blev naturreservat 2009 och består till stor del av lövhagar som sommartid betas av kreatur och även den här årstiden fick vi se upp var vi trampade…. I området växer mycket lövträd, främst gamla ekar och askar. Flera av ekarna sägs vara mer än 400 år gamla.
Det finns en 2,4 km lång vandringsled genom det böljande landskapet och längs vägen finns ett flertal informationsskyltar om områdets kulturhistoria.
Vi kliver över den gamla stenmuren och kommer först in till en äng där en magnifik ek står. Den har Falköpings kommun utsett som ett symbolträd för skyddsvärda träd. Den knotiga eken har en enorm stam, vars omkrets ska vara 428 cm. På trädet ska också den sällsynta bladlaven växa. Här finns bord utsatta så att man sommartid kan njuta av sin fikakorg.
Även om det var spångat där vi passerade rinnande vatten och sankare mark var det stundtals tämligen lerigt och blött, så vi var verkligen tacksamma för våra väl impregnerade vandringskängor.
Vi passerar en grav från brons – eller järnåldern. Just denna är inte utgrävd men en liknande några 100 meter bort grävdes ut vid vägbygget. Den visade sig vara från århundradena efter Kristus och innehöll en mans brända ben och en spjutspets av järn.
När leden sedan vänder tillbaka går vi förbi en informationstavla som berättar om en smedja från 100-200-talet och en vikingatida fägata som gått fram här. Nog lever vi i ”Svea Rikets Vagga”, även om de lärde tvistar om detta…
Hela tiden hör vi korpar som kraxar och ibland skymtar vi de stora fåglarna uppe bland trädkronorna. annars kan vi läsa oss till att fåglar som är utmärkande för reservatet är björktrast, nötväcka, rosenfink, mindre hackspett och skogsduva.
När vi går förbi Forentorps gård hör vi hur vattnet brusar i bäcken som passerar den gamla kvarnen. Den kallas för Klosterkvarnen, då den ska ha tillhört nunneklostret i Gudhem. (Klostret anlades på 1160-talet och upphörde på 1500-talet. Det ligger ca en kilometer härifrån.) Kvarnen finns inritad på en karta från 1645 och beskrivs då som en skvaltkvarn. Det var kvarnar som drevs med ett horisontellt liggande hjul i botten av kvarnen och på så sätt kunde en kvarn drivas även i små vattendrag.
Idag var det verkligen fart på vattnet så naturligtvis blev det ett fotostopp här också innan vi fortsätter genom hagarna.
Inne i lövskogen är det så vackert med stora stenblock och knotiga stammar.
Här passerar vi också en stor kulle med en informationstavla högst upp. Det visar sig vara Fornjoters Hög. Fornjoter ska ha varit en småkung som regerade över Götaland på 300-talet f Kristus och han ska vara begravd här. På tavlan står även tillägget; Tro’t den som vill!
Snart är vi tillbaka på parkeringen efter en härlig tur som ger aningar om en kommande vår och innan vi åker hem fortsätter vi de få km till Trandansen för att se om vi får en skymt av årets första tranor. Vi träffade en man som berättade att det hade setts ett tiotal tranor under dagen men att det just nu inte var några inom synhåll. Däremot har vi nog aldrig sett så mycket vatten i Hornborgasjön. Flera av stränderna där tranorna brukar matas stod helt och hållet under vatten och nog kommer det att ta en rejäl tid innan det hinner ut genom utloppet eller sjunker undan. Hur som helst ser vi fram emot flera vårutflykter i vårt närområde.
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Nils-Åke Hansson Avbryt svar