I morse ringde klockan i ottesången och innan kl. 07 satt vi i bilen. Trots att det fortfarande var mörkt syntes det att det skulle bli en strålande morgon.
En liten vacker månstrimma visade vägen och lite lockande var det att stanna bilen för att få ett bättre foto men när vi tittade på termometern (-18°) konstaterade vi att ett suddigt mobilfoto genom framrutan fick vara nog.
När vi närmade oss kusten styrde vi mot Skallkrokens ställplats, som vi tidigare besökt med Laikan på sommaren. Idag var det en husbil som hade övernattat där. Vi vittjade vår kaffetermos och åt var sin fralla men den fina vyn framför ögonen.
Sedan var det dags att ta oss till dagens mål; Capio Movement inne i Halmstad. Jag har nämligen fått tid att operera in axelprotes och idag kl. 11:30 hade jag tid för MR (magnetröntgen) och sedan skulle nästan hela eftermiddagen ägnas åt inskrivning och undersökningar.
Jag fick träffa sjuksköterska, narkosläkare, opererande läkare och fysioterapeut. Sedan togs det massor med prover, EKG och blodtryck. Det verkade som jag gick igenom den besiktningen för den 24 januari är det dags att såga bort den gamla utslitna axelleden och ersätta den med en reservdel.
Jag kände verkligen att jag blev väl omhändertagen och känner en otrolig tacksamhet över vår sjukvård. Sedan är det upp till mig att fullfölja rehabiliteringen som är betydligt längre tidsmässigt än för t ex höft- och knäleder. Ortopeden uttryckte det mycket bra; Han menade att han förser patienten med en kasse fina råvaror och sedan är det upp till mig om det blir ett hopkok som går att äta eller en riktigt delikat måltid. Nog har jag tänkt att den måltiden ska bli så bra det bara går och är en lite enveten så ska det förhoppningsvis bli så!
Medan jag var på mottagningen tog Lars en promenad i staden, som vi faktiskt bara besökt sporadiskt, men som säkert är värd ett ordentligt besök en liiite varmare årstid. Han gick först upp till Norreport, som färdigställdes redan 1601 under den danske kungen Kristian IV. Den var en del av stadens befästning och porten, som leder till Storgatan är vinklad i förhållande till denna för att hindra beskjutning in mot staden.
Här står sedan 2017 91:an Karlsson och gör honnör. Tidigare stod han mitt på Storgatan, men flyttades vid ombyggnad av gatan. Statyn är från 1993 och 91:an måste vara den mest kände soldaten på I 16, eftersom han gjort sin värnplikt där i drygt 90 år!
Sedan blev det en promenad upp på Galgberget, som är känd som en riktig oas i Halmstad med fin bokskog, vackra vyer, fina leder, picknickplatser och en spännande historia.
En lång trappa ledde upp till toppen och här uppe på högsta punkten, Klyftehög, finns ett 13 m högt utsiktstorn, som stod klart 1897 och i början var det bostad till skogsvaktaren. Fina dagar är utsikten härifrån riktigt imponerande.
När vi sedan sammanstrålade var det dags för lite ätbart innan det var dags att åka de drygt 20 milen hem till Falköping igen. Nu känns det så skönt att förhoppningsvis bli fri från värk och bli rörligare. Tänk att kunna ta på en jacka utan besvär eller borsta håret med höger hand. Detta är också skälet till att inga resor lagts in i planeringen för den närmsta tiden.
Dock ska vi ge oss ut på en liten minisemester i slutet av denna veckan, bäst att passa på, men mer om detta kommer i nästa inlägg….
bmlarsreseblogg 
Lämna ett svar till Ditte Avbryt svar